Islamblogg

Världsunikt svenskt projekt ska bygga ihop kyrka och moské

2010-09-27T00:16:00.001-07:00

Från Dagen 24 september och SvD 23 september

"I Nacka utanför Stockholm finns långtgående planer på ett "Guds hus" - kyrka och moské under samma tak.
- Byggnaden är en kraftfull motvikt mot dem som ser muslimerna eller de romerska katolikerna som främmande och hotfulla element, säger biskop emeritus Bengt Wadensjö."

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=227214

"ENIGHET I Nacka har en modell tagits fram där vi bygger en kyrka och en moské som grannar under samma tak. Det är ett unikt projekt som växer fram i känslan av gemensam hemhörighet i Guds hus och tillit mellan dem som möts där, skriver biskop Bengt Wadensjö."

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-bygger-ihop-kyrka-och-moske_5381901.svd

Jag känner olika personer både i den katolska församlingen och i den Svenskkyrkliga som är engagerade i detta projekt och har följt det under året som gått.

I Sundsvall har vi en lite annorlunda men ändå liknande situation. Där har den katolska kyrkan blivit moské och katolska församlingen har köpt Svenska kyrkans kyrka i Nacksta och flyttat in där.

Artiklar om detta:

Nya moskén invigdes i dag
http://st.nu/lokalt/sundsvall/1.1945017-nya-mosken-invigdes-i-dag

Nya moskén välkomnar alla
http://st.nu/lokalt/sundsvall/1.1945316-nya-mosken-valkomnar-alla

I dag blir försäljningen av Nacksta kyrka klar
http://www.svenskakyrkan.se/sundsvall/NA/na_kyrkan.shtml

Nacksta Sankt Olof
http://sundsvall.rkkweb.nu/nacksta/index.htm

Nacksta kyrka blir romersk-katolsk för 3,9 miljoner
http://svt.se/2.55868/1.910475/nacksta_kyrka_blir_romersk-katolsk_for_3_9_miljoner?page1850910=4

Är burka och nikab muslimskt?

2010-09-25T00:28:00.000-07:00

Jag talade med en god vän från Libanon igår. Vi hade sett på ett program om Dubai där en kvinnlig fotograf visade bilder som genom att chockera ville visa på tabun som kunde ifrågasättas. Hon menade att nikabbruket inte är ett religiöst fenomen utan ett socialt.

Min vän sa då att bruket att kvinnor täcker sig på detta sätt kommer från stam- och klansamhällen och att det inte är från Koranen eller från islams profet Muhammed. Han har bara sagt att kvinnor ska klä sig anständigt. I olika ökenfolks stamsamhällen finns bruket för att gamla män gifter sig med unga flickor. De övertäcker sina unga fruar för att unga män inte ska titta på dem. Härav bruket alltså.

Påven: fundamentalistisk tolkning av religion, inte religion: ideologi

2007-01-01T14:05:00.000-08:00

I sin nyårsskrivelse om freden i världen förtydligar påven vad han sa i Regensburg om en förvanskning av gudsbegreppet inom vissa islamskolor.

Det är "oacceptabelt med föreställningar om Gud som sporrar till intolerans mot medmänniskorna och till att man i Guds namn använder sig av våld mot dem. Något som vi klart och tydligt måste framhålla är att krig i Guds namn aldrig kan godkännas! När en särskild uppfattning av Gud ligger till grund för kriminella handlingar, är detta ett tecken på att denna uppfattning redan har förvandlats till en ideologi".

Han visar på hur en förvrängning av gudsbegreppet gör att religion upphör att vara religion och istället blir till ideologi.
Detta, menar jag, är inte fallet i majoritetens islam, utan hos islamistiska skolor där fundamentalistisk islam lärs ut. Adepterna i dessa grupper verkar, utan att märka det, bli till brickor i ett storpolitiskt spel som antagligen i grunden är emot deras djupa religiösa övertygelse.

Påvens skrivelse i sin helhet:
http://www.katobs.se/pope_peace_2007.htm

Hur var det nu med islams historia i Europa?

2006-11-27T15:42:00.000-08:00

Historien om de muslimska relationerna med de kristna och judarna ger oss inte anledning att känna optimism på det sätt som en del människor så lättvindigt tror.

"Påståendena att muslimerna skulle ha varit så toleranta mot sina kristna och judiska minoriteter hör till stor del till myten, och historien om islams erövring och dominering i Mellanöstern, den iberiska halvön och i Balkanländerna klargör detta tillräckligt starkt. I området som i modern tid upptas av Spanien och Portugal, där muslimerna regerade från år 716 och som inte blev helt befriat från muslimskt styre förrän år 1491 när man fick ge upp Granada, tolererades kristna och judar bara som ”dhimmis”. De utsattes för beskattning som straff för att de inte var muslimer, rättslig diskriminering och en hel rad av större och mindre förödmjukelser. Om en dhimmi skadade en muslim gick hela hans församling miste om beskydd och kunde utan rättslig påföljd för förövarna bli utsatt för plundring, förslavning och mord. Hårda repressalier som kunde inkludera stympning, deportation och korsfästelse ålades kristna som bad kristna kungar om hjälp eller vilka kunde misstänkas ha konverterat till islam av opportunistiska skäl. Razzior i syfte att plundra ägde rum flera gånger om året mot de spanska kungadömena i norr och också mot Frankrike och Italien och hemförde byte i form av slavar. Kalifen i Andalusien ägde en armé bestående av kristna slavar från hela Europa och hade också ett harem som bestod av tillfångatagna kristna kvinnor. Den judiska församlingen på den iberiska halvön led liknande former av diskriminering och bestraffningar, vilka innefattade tillsägelser om hur en jude skulle vara klädd. En progrom som ägde rum i Granada år 1066 utrotade den judiska befolkningen där och dödade mer än femtusen människor.

Det arabiska styret i Spanien och Portugal var en katastrof för kristna och judar, liksom det turkiska var i Balkanländerna. Den ottomanska erövringen av Balkan började i mitten på 1400-talet och fullföljdes under de nästkommande tvåhundra åren. Kyrkor förstördes eller förvandlades till moskéer och de judiska och kristna befolkningarna tvingades att byta boplatser och att bli slavar. Utdelande eller tillbakadragande av skydd berodde helt och hållet på sinnelaget hos den ottomanske härskaren som just var vid makten. Kristna som vägrade att avfälla från sin tro blev beskattade och fick utföra tvångsarbete. Där som utövandet av tron inte helt förbjöds utsattes det dock för hinder – till exempel genom införandet av söndagen som den enda lagligt tillåtna marknadsdagen. Våldsam förföljelse var ett ständigt hot. Enligt beräkningar av forskarna avrättade ottomanerna före det grekiska självständighetskriget år 1828 elva patriarker av Konstantinopel, nära etthundra biskopar och flera tusen präster, diakoner och munkar. Lekmän förbjöds att utöva vissa yrken och hantverk, ibland till och med från att rida på en häst med sadel och ända fram till sjuttonhundratalet levde deras tonårspojkar under hotet av att bli slavar inom militärväsendet och att tvingas till omvändelse. Detta gjorde att det eventuellt fanns en miljon janitsjarsoldater under det ottomanska väldet. Under bysantinskt välde ägde halvön en hög nivå av ekonomisk produktivitet och kulturell utveckling. Allt detta sveptes bort av den ottomanska erövringen och ersattes med en allmän och utdragen nedgång i produktivitet. "

Detta skriver den lärde och mycket kontroversielle ärkebiskopen av Sydney.
Se hela artikerln här:

Kan Islam och de västliga demokratierna leva tillsammans i fred? av Kardinal George Pell, ärkebiskop av Sydney

Påven i Regensburg: missförstådd provokatativ inbjudan till dialog

2006-10-24T04:20:00.000-07:00

I debatten som följde efter påvens tal i Regensburg har kärnfrågan ofta kommit i skymundan:

hur en missriktad kristen teologi varit orsaken till den sekularism som banat väg för 1900-talets totalitära ateistiska regimer och för det andliga och etiska vakuum som dagens Europa lider av och som i sin tur är oacceptabel för övriga världsreligioner, särskilt islam:

min artikel i Katolsk Observatör:
Kristendomen europeisk eller universell?
http://www.katobs.se/

Lidande och hopp

2006-10-24T03:29:00.000-07:00

Kommentarer till påven Benedikts tal i Regensburg och reaktionerna på detta

Av f.Samih Raad (Doktor i filosofi och islamiska och arabiska studier, bosatt i Frankrike)

Tisdagen den 12 september 2006 höll teologen, påve Benedikt XVI, en högt flygande reflektion över förhållandet mellan tro och förnuft framför universitetsstuderande i Regensburg. Han berättade hur han, genom egen erfarenhet 1959, vid universitet i Rom tillsammans med kolleger från olika fakulteter fann hur viktigt det var att på rätt sätt använda förnuftet och hur de bemödat sig att visa att tron och förnuftet stöder varandra.

Påven berättade vidare att dessa minnen uppväcktes när han nyligen läste en dialog om kristendom och islam och om deras respektive grundsanningar. Det handlar om ett samtal mellan den bildade byzantinske kejsaren Manuel II paleolog och en lärd iranier i vinterlägret i Ankara 1391. Detta samtal publicerades av min gamla professor Adel Théodore Khoury (libanes och professor i Münster).

Vid detta tillfälle citerade den helige Fadern den sjunde dialogen. Det är detta citat som har framkallat muslimernas reaktion, ty i deras ögon hade påven rört vid det ”heliga” och orörbara i islam.

För den vetenskapliga noggrannhetens skull återger jag här de paragrafer där muslimerna känt sig träffade.
Texten säger:

I den av professor Khoury utgivna sjunde samtalsrundan (d???e??? , dialexis – ”kontrovers”) kommer kejsaren in på ämnet jihad, det heliga kriget. Kejsaren visste säkert att det i Sura 2, 256 står: ”Det bör ej råda tvång i trosangelägenheter”. Det är en av de tidiga surorna, från den tiden då, enligt vad några specialister anser, Muhammed själv ännu var maktlös och hotad. Men kejsaren kände naturligtvis också till de i Koranen införda, senare tillkomna bestämmelserna om det heliga kriget. Utan att gå in på detaljer såsom den olika behandlingen av ”skriftens folk” och ”de otrogna”, vänder sig kejsaren på ett förvånansvärt ovänligt sätt, i en för oss överraskande brysk form, till sin samtalspartner, helt enkelt med den centrala frågan om förhållandet mellan religion och våld överhuvudtaget. Han säger:

”Visa mig då vad nytt Muhammed har kommit med, och du kommer bara att finna sådant som är dåligt och omänskligt, som till exempel när han föreskrev att tron som han förkunnade skulle utbredas med svärdets makt”[3].

Kejsaren motiverar sedan ingående, efter att han så grovt hade angripit sin samtalspartner, varför det är ologiskt att utbreda tron genom våld. Detta står i motsats till Guds väsen och till själens väsen.

”Gud finner inget behag i blod, och att inte handla enligt förnuftet, inte ”syn-logo” (”med Logos”), det strider mot Guds väsen. Tron är själens frukt, inte kroppens. Den som alltså vill föra någon till tron måste kunna tala väl och tänka rätt… För att övertyga en förnuftig själ, behöver man inte bruka sin arm, inte tillhyggen eller något av de vapen med vilka man kan hota någon med döden…”[4].

Den avgörande satsen i denna argumentation mot omvändelse genom bruk av våld lyder: Att inte handla enligt förnuftet är något som strider mot Guds väsen [5]. Textutgivaren, Theodore Khoury, kommenterar detta så: För kejsaren som är en i grekisk filosofi uppfostrad byzantin är denna sats evident. Men för den muslimska läran är Gud absolut transcendent. Hans vilja är inte bunden vid någon av våra kategorier, inte ens av förnuftets [6]. För att illustrera detta citerar professor Khoury ett arbete av den kände franske islamologen Roger Arnaldez, som påpekar att Ibn Hazn går så långt som att förklara att Gud inte heller är bunden av sitt eget ord och att ingenting förpliktar honom att uppenbara sanningen för oss. Om det vore hans vilja, skulle människan till och med kunna åläggas att tillbe avgudar [7].

***Denna text, från början en vetenskaplig text för universitetet, utgör endast 20% av påvens fullständiga tal. Påven höll inte på att analysera ett speciellt islamiskt tema, utan han bara citerade en historisk text.

Jag har redan studerat denna dialog, på arabiska, med muslimska kolleger på universitetet vid en kurs som handlade om historiska islamiska-kristna efterforskningar. Jag minns mycket väl att mina muslimska kolleger betraktade denna text som vilken annan text som helst. Hur som helst! På grund av detta citat har vanliga muslimer och några med högre befattningar känt sig kränkta av detta tal. A andra sidan har också vi kristna känt oss illa till mods på grund av deras verbala eller fysiskt våldsamma reaktioner!

Trots detta har hoppet om dialog och frid inte lämnat oss!

Gemensamt lidande:

Kristna, muslimer, alla som söker fred, alla som vill ha en dialog, alla människor har tagit till sig problemet. Lidandet är en gemensam sak för oss alla. Jag skulle vilja nämna några:

Citatet i denna text, eller hur man tolkat detta citat har framkallat smärta hos en majoritet av våra muslimska bröder.
Något som ofta upprepats är att en majoritet av läsarna har inte läst hela texten.
Dessutom har denna smärta och denna oförståelse även smärtat den helige Fadern och de kristna. Påven personligen och många av Kyrkans ledare har gett uttryck för detta i många tal.
Vissa muslimers reaktioner har varit ofta återkommande och ibland inte kontrollerade. De har orsakat moraliska problem för de kristna och för vissa muslimer.
Dessa lidanden uppenbarar en brinnande och stor längtan hos alla: den ömsesidiga saknaden av förståelse. Alla ansträngningar som Kyrkan har gjort, under och efter Vatikankonciliet II har trots allt ännu inte gjort det möjligt för Kyrkan att inom sig låta växa fram större medvetenhet och bättre förståelse för islam och för muslimerna. Å andra sidan finner vi inget officiellt försök hos muslimerna att förstå vare sig kristendom eller de kristna, inte heller hur de kristna idag förstår islam eller muslimerna. Alla de försök som finns, är personliga initiativ, och jag tillåter mig att säga att de inte är särskilt fruktbara för närvarande. Det är mycket smärtsamt!
Vi kan inte finna någon som kan bära ansvaret för vissa muslimers våldsamma reaktioner.
Å ena sidan har vissa politiska eliters utsago och deras lättillgängliga förslag och å andra sidan folkets skrik utan ände på gatorna som om de förberedde sig för krig, framkallat stor smärta hos oss!

Trots att påven framfört sin sorg till muslimerna, då han förklarade sig vara ”verkligt ledsen” över den våg av indignation som blev följden av ett av hans citat om islam och våld, texter som ”inte på något sätt” uttrycker hans personliga åsikt, har vi hitintills inte fått annat än krav på ursäkter! Vi tror trots allt att det räcker med påvens ursäkter!

Förhoppningarna vi bär på:

Trots allt detta lidande tror vi att vi kan ta oss igenom denna icke-dialog, denna återvändsgränd och att vi kan dra en väg mot livet och ljuset.

Publicera en officiell översättning av detta tal med tydliga förklaringar, på språk som förstås av muslimerna och utan tvetydigheter.
Kyrkans oföränderliga svar är den interreligiösa dialogen, och speciellt med muslimerna. Det är livsviktigt för vår värld. Vid konciliet Vatikan II har Kyrkan förklarat i en Dogmatisk Konstitution ’Lumen Gentium’ ”om Kyrkan” (nr 16): ” Frälsningsbeslutet omfattar emellertid även dem som erkänner Skaparen, bland dem i synnerhet muslimerna, som bekänner sig till Abrahams tro och med oss tillber den ende Guden, den barmhärtige, som skall döma människorna på den yttersta dagen."

Än en gång har Kyrkan bekräftat denna undervisning i Nostra Aetate, ’Kyrkan och de icke-kristna religionerna’ (nr 3) och påminner att den ”med högaktning betraktar även muslimerna, som tillber den ende Guden, den levande och i sig varande, den barmhärtige och allsmäktige, himmelens och jordens Skapare, den som har talat till människorna” och att hon är trogen denna undervisning.

De religiösa ledarna, både muslimer och kristna, är på nytt förpliktade att inte bara säga nej till de historiska konflikterna utan att också skapa en andlig miljö för en verklig dialog.
Med utgångspunkt från detta påstående säger vi att det inte finns ett ”civilisationskrig”, utan det finns ett ’krig mot civilisationen’, därför att vi tror att vi aldrig kommer att finna en civilisation som skapar krig, utan däremot den sanna civilisationen är den som skapar fred och rättvisa.
Det är nödvändigt att Kyrkan i våra dagar på nytt försäkrar att hon står på världsrättvisans sida.
Det är också nödvändigt att muslimerna blir medvetna om att, i Väst, är religionen och Staten verkligt åtskilda och att alla konstitutioner i Europa är konfessionslösa.
Det är också nödvändigt att de civila och politiska ledarna samt medierna är medvetna om sitt ansvar att lära människorna att föra en dialog och att förstå varandra.
Det är mycket brådskande att den muslimska världen skapar vetenskapliga institutioner för att förstå kristendomen och vår tids kristna så att de inte förblir fastlåsta i historien eller i Koranens teologi om kristendom.
Å andra sidan, med tanke på gångna tiders tecken, är Kyrkan kallad att fördjupa de muslimska och arabiska studierna i sina universitet, i synnerhet de antropologiska och sociologiska studierna. Ty man har upptäckt att de dogmatiska studierna, som jämförande teologi eller apologetik inte räcker till för att skapa en gynnsam förståelse för islam och muslimska samhällen.

Perspektiv:

Det tycks mig som om ”vandringen” mot den internationella förståelsen och freden inte är långt borta. Det som har blivit uppenbart under dessa senaste krisdagar, trots att krisen skapade mycket lidande och ibland våld, är en intensiv önskan om rättvisa … det är lidandet som för till uppståndelsen.

Kyrkan är medveten om, idag mer än förr, att vi kan skapa fred tillsammans med muslimerna som ”tillber med oss den ende Guden” och tillsammans med alla människor av god vilja.

Kyrkan förblir alltid trogen Jesus Kristus som är ”den sanna Vägen, Sanningen och Livet” (Joh 14:6) och Pingstens Ande (Apg 2) som är närvarande och verksam nu och som kan leda oss mot den sanna förståelsen.

(Översättning från franska av Yvonne Liljefors) Artikeln publicerad i Katolsk Observatör http://www.katobs.se/

Vem vill ha muslimskt ghetto i Sverige?

2006-04-29T00:16:00.000-07:00

Sveriges muslimska förbunds ordförande Mahmoud Aldebe skrev under veckan som gick ett brev till de svenska partier som deltar i årets val.

De lagändringar han vill få igenom i Sverige är helt i linje med den islamistiska, fundamentalistiska indelningen av världen i vi och de; de rena och de orena, de trogna och de otrogna. I denna värld skall vissa (de trogna) ha privilegier och inte beblanda sig med de otrogna.

Förslagen i brevet visar vart och ett att detta är syftet:

1 Det behövs särlagstiftning för religionsfrid.
> T.ex. kan detta betyda att yttrandefrihet inte skall råda vad gäller religiösa personligheter eller symboler; ex. Muhammedteckningsdebatten.

2. Det behövs särlagstiftning i familjerätten som är anpassad till islam - för äktenskap, skilsmässa, vård av barn och omhändertagande av minderåriga.
> Det kan betyda att sociala myndigheter inte skall kunna ingripa:
- om föräldrar låser in sina döttrar inom hemmets väggar med förbud att umgås med opassande pojkvänner.
- om föräldrar slår sina döttrar för att de vill bete sig som svenska ungdomar.
> Att muslimska kvinnor inte skall kunna skilja sig:
- från en make som slår dem eftersom islam tillåter detta.
- om deras äktenskap ingåtts genom tvång.

3. Muslimer bör ges laglig rätt till betald ledighet för fredagsbön och islams två stora helger - Eid al fitr och Eid al Adha.
> Rimligtvis borde de då inte kunna ha ledigt under de kristna helgerna, eller så måste vi i Sverige införa ett system som i Libanon där alla har ledigt på judiska, kristna och muslimska helger.

4. Kommunerna bör gå i borgen för räntefria lån till byggen av en moské i varje stad.
> Varför skall byggandet av muslimska gudstjänstlokaler åtnjuta detta privilegium när andra religioner i Sverige inte har detta? Bakom ett sådant krav ligger uppfattningen att islam är en bättre religion än andra religioner och ett elitistiskt sekteristiskt tänkande om muslimerna som personer, nämligen att de är mer värda än andra människor.

5. Imamer bör få status som lärare i hemspråk och religion.
> Detta innebär att islams syn på andra religioner kommer ges till muslimska barn. Denna syn grundar sig inte på objektiva religionsvetenskapliga kriterier som svenska religionskunskapsböcker gör utan på trosföreställningar. De imamer som verkar i Sverige är dessutom utbildade i muslimska länder och många företräder den saudiska wahabistiska (fundamentalistiska) formen av islam som finansierar moskéer, friskolor, föreningslokaler mm. i Sverige mot att wahabismen sprids. Pengar ges mot att imamer som godkänts av saudierna skickas till Sverige.

6. Kommunerna bör stödja etableringen av islamiska grundskolor.
> Nu vill man ha inte bara statligt stöd till muslimska friskolor utan även kunna ha grundskolor.

7. Alla kommuner bör minst två kvällar i veckan separera män från kvinnor i gym och simhallar.
> Man vill se till att muslimska flickor fortsätter att leva i en harem-liknande värld där deras kön kontrolleras av manliga förmyndare.

8 Alla kommuner bör reservera särskilda begravningsplatser för muslimer.
> Andra trossamfund i Sverige har alltid kunnat ordna egna gravkvarter på Svenska kyrkogårdar om behov funnits. Nu skall islam åtnjuta privilegiet att kommunerna skall göra detta arbete åt dem.

9. Det bör finnas imamutbildning på svenska högskolor.
> I så fall måste denna utbildning baseras på objektiva religionsvetenskapliga discipliner och vara icke-konfessionell liksom teologi-utbildningen på svenska universitet som ligger till grund för prästutbildningen i Svenska kyrkan. Annars kommer den ena eller den andra muslimska teologiska skolan bli rådande och objektiviteten förloras. En modell vore att låta den grundas på de islamologiska kurser som redan finns på olika svenska universitet.

Men Mahmoud Aldebe tycks dock inte representera majoriteten av Sveriges muslimer.

Sydsvenskan skriver att "brevet mötte på fredagen stor irritation bland Sveriges muslimska förbunds 55 medlemsförsamlingar. Idriz Karaman som är imam i Bosniska moskén i Malmö och är huvudimam för Sveriges alla bosniska muslimer, som utgör mer än hälften av medlemmarna i Sveriges muslimska förbund: "Det är allvarligt av Aldebe att göra ett sådant här utspel utan att förankra det på ett styrelsemöte. Jag är talesman för alla bosnier i Sverige, men jag kan ju inte talas på deras vägnar utan att förankra vad jag har att säga bland olika organisationer"

http://sydsvenskan.se/malmo/article156076.ece
Krav på muslimska lagar i Sverige skapar maktkamp, Sydsvenskan 2006-04-30

Håller islamisterna på att förvandla världsreligionen islam till en sekt?

2006-03-28T06:46:00.000-08:00

Det pluralistiska samhället är islamisternas stora skräck

Regeringen har utlyst 2006 till mångkulturår. Flera debattörer, däribland också muslimska, har i det sammanhanget pekat på att islamister i Sverige försöker göra sin tolkning av islam till den enda gällande.
T.ex. skriver Nalin Pekgul att de försöker få sekulariserade liberala muslimer i Sverige att anamma föreställningen att barnuppfostran ”måste innebära att barnen tvingas ta avstånd från svenska traditioner”, att barn skall ”lära sig att förakta människor som utövar sin religion på annat sätt än de själva”, och ”att göra skillnad på vi och dom”.
Sydsvenskan huvudledare från 15 mars skriver ”att se människor som kollektiv och inte som individer är en farlig farsot”.

Att dela upp människor i ”vi och dom” är just att se människor som kollektiv och inte som individer.

Varför vill islamisterna göra det? Jag menar att vi kan finna svaret på frågan om vi analyserar vad islamism handlar om. En av dess grundläggande principer är nämligen att, utan en historiekritisk granskning, leva islam som de tror islams profet Muhammed levde i Medina på 600-talet efter Kristus.

Vad islamisterna då inte beaktar är att islam kommit till och vuxit fram i en kollektivistisk samhällsstruktur som obönhörligen håller på att försvinna i och med globaliseringen av världen.

Muhammed förankrade islams grundidéer i en social struktur: det muslimska folket som religiös och social organism; den muslimska nationen; den religiösa staten – Umma. Denna var bärare och förmedlare av de religiösa trossatserna genom ett strukturerat levnadssätt som gällde där. Islam kom därför under århundraden att knytas så intimt samman med kollektivet att religionen i hög grad kom att identifiera sig med det muslimska samhället, den muslimska nationen, kalifatet. För många muslimer som fötts och vuxit upp i detta religiösa och kulturella klimat och som har flyttat till väst har det inneburit att de i olika grad slutat leva enligt sitt ursprungssamhälles regler. Vissa har börjat äta griskött, dricka alkohol, och på olika sätt anamma västliga sekulariserade vanor, samt börjat skaffa sig de värderingar som det liberala sekulariserade samhället är byggt på.

Detta är något som religiösa auktoriteter i den muslimska världen är väl medvetna om. Man har därför sedan ett antal år börjat sända religiösa ledare till västvärlden för att få sina utvandrade trosfränder att bli ”goda muslimer” igen. Saudiarabien t.ex. satsar stora summor pengar till detta.

Skälen kan vara många. Ett skäl är förmodligen att det ständigt ökande antalet sekulariserade muslimer upplevs som ett hot. De är ett hot mot en maktstruktur som grundar sig på en fundamentalistisk, anti-intellektualistisk världsbild. Därför är de ett hot mot de privilegier som dessa makthavare besitter. De har under århundraden haft de muslimska ländernas befolkningar i ett intellektuellt järngrepp som i sin tur varit basen för ett politiska järngrepp.

En grundprincip för denna maktställning har just varit anti-intellektualismen, vilken inneburit att man inte fått ifrågasätta den rådande tolkningsmodellen av islam. Yttrande- och religionsfrihet har alltså inte rått. En av islamismens grundprinciper är därför begränsad yttrandefrihet.

Varför vill islamisterna att moderna europeiska muslimer skall lära sina barn att dela upp världen i ”vi och dom”? Svaret finns just i det förhållandet att deras typ av islam bara kan levas i kollektivet eftersom kollektivet är garanten för kontrollen av de enskilda individernas efterlevnad av islamismen. När man fråntar människor rätten att tänka kritiskt blir de nämligen mindre och mindre individer och absorberas mer och mer av kollektivet.

När däremot muslimska invandrare i Sverige börjar leva med människor som inte delar de åsikter som styr i det muslimska ”Umma” måste de konfronteras med föreställningar och idéer som är annorlunda än deras egna: de mänskliga fri- och rättigheterna, andra religiösa uppfattningar. Detta i sin tur kan leda till ifrågasättande av det egna kollektivets värdegrund.

Det är ingen tillfällighet att de flesta attentat som utförs av islamister världen över inte har västerländska mål utan riktas mot muslimer - de liberala modernt tänkande muslimerna är det största hotet mot islamismens världsbild. Detta har också Usama bin Ladin och hans olika allierade deklarerat vid olika tillfällen.

Trots att den modell som islamisterna vill att alla muslimer skall leva efter är en enda: samhället i Medina under profetens tid så har tolkningen av hur detta skall förverkligas varierat under olika tidsepoker av islams historia. Olika läroskolor har avlöst varandra genom blodiga kupper i kampen om makten över världens muslimer. Och ofta har den riktning som segrat utropat sig som den enda sanna. Kampen har stått mellan mera liberala eller mera fundamentalistiska tolkningsmodeller. De fundamentalistiska skolorna tycks ha dominerat under de sista 1000 åren i flertalet muslimska länder. Först under 1900-talet har mera liberala tänkare kunnat göra sig hörda.

Det islamister idag vill genomföra är en enda världsomspännande muslimsk nation ”kalifatet”. Detta är förmodligen det enda sättet att behålla en fundamentalistisk tolkning vid liv eftersom muslimerna på det viset isoleras från resten av världen med dess för islam ”farliga” idéer.

I grund och botten vill man förvandla världsreligionen islam till en anakronistisk människofientlig och livsförnekande sekt.

Varför är muslimer överrepresenterade i fråga om anti-judiska värderingar?

2006-03-22T13:41:00.000-08:00

15 mars 2006

Enligt den opinionsundersökningen "Antisemitiska föreställningar och attityder i Sverige" som just publicerats var 40 % av de tillfrågade muslimerna negativt inställda till judar.

Ledarskribenten i Norrköpingstidningar skriver idag att "när rapporten presenterades under gårdagen var det inte många som ville debattera ovanstående siffror och det är begripligt med tanke på hur kontroversiellt resultatet är".

Jag varför undviker återigen Sveriges journalister att analysera varför muslimer är överrepresenterade i fråga om förkastliga attityder? Massmediedebatten fortsätter i sina skygglappar som förut. När skall vi se en öppning i denna fråga? Det dröjde fram till slutet av 2005 i och med Muhammedteckningskrisen innan man i svenska tidningar började fråga sig om skillnader mellan moderat och fundamentalistisk islam. Först sedan dess har moderata muslimer kunnat göra sig hörda på allvar i svenska media. Och av dem får vi höra att det finns skillnader på tolkningar av islam.

Det tog lång tid efter mordet på Fadime Shahindal innan man började nämna att islam kunde ha något att göra med hedersvåld att göra. Trots att flera kvinnliga muslimska författare, journalister och intellektuella från länder som Iran, Kurdistan och Somalia hela tiden hävdat att kopplingar finns mellan islam och hedersvåld har svenska journalister fortsatt att undvika att analysera frågan. Att de går i någons ledband är lätt att inse. De är anställda och måste följa de riktlinjer som ges av tidningsledningarna. Att dessa tidningsledningar inte är judestyrda torde då vara uppenbart även för det stora antal som i opinionsundersökningen tror det.

Vem styr då tidningarna och varför läggs det på skygglappar om en öppen debatt om islam? Ett säkert kort för att få svar på varför saker fungerar dåligt i världen brukar vara penga-argumenetet. Ni vet refrängen "money makes the world go round" från Bob Fosses film Cabaré med Liza Minelli från 1972, eller Paulus ord "Kärleken till pengar är roten till allt ont". Frågan blir då: kan det vara så att det finns aktörer i samhället som tjänar pengar på att bara tala väl om islam? I valtider brukar ekonomiska intressen spela sin roll. C:a en miljon människor med invandrarbakgrund bor i Sverige. Hur många blir rösterna från muslimerna i denna grupp?

Så till själva frågan:

varför dessa anti-judiska värderingar bland muslimer? Läs Koranen. Det är en bra början för att finna svar. Judarna är nämligen den grupp som mest tydligt står emot Muhammeds profetanspråk. De heterodoxa kristna som Muhammed mötte under fälttåg omvände sig för det mesta villigt till islam. Islams profet accepterar inte judarnas kompromisslöshet. Han fördriver dem från Medina och låter avrätta ett betydande antal av dem som han tagit som krigsfångar.

Judarna skall ha ära för detta: de gick inte med på Muhammeds påståenden om att de hade förfalskat Bibeln och att han hade den riktiga versionen. De kristna heretiker som hade flytt från Bysans till den Arabiska halvön samt de andra typer av heterodoxt kristna som levde utanför det stängt ortodoxa bysantinska imperiet - nestorianer, monofysiter, arianer och andra mindre judekristna och gnostiska sekter - såg en trosfrände i Muhammed och allierad eftersom han själv omfattade många av deras egna icke-ortodoxa läror (t.ex. förnekelsen av Jesu gudom eller hans död och uppståndelse) och för att han kunde beskydda dem mot Bysans' övermakt.

Norrköpings tidningars ledarskribent citerar idéhistorikern Henrik Bachner, som "försöker förklara resultatet med den kulturpolitiska miljö i Mellanöstern från vilken många muslimer kommer. En politisk kultur där antisemitismen är förhållandevis legitim och propageras av, i många fall regimer, ledande medier och religiösa auktoriteter" och tillägger att "det ligger mycket i detta påpekande, samtidigt som det är en ganska klen ursäkt för att de antisemitiska uppfattningarna lever kvar i Sverige". Jag skulle vilja driva frågan längre och säga att det finns underliggande orsaker till den "politiska kultur" som Bachner talar om; att dessa har sina rötter i Koranen och Muhammeds liv.

Vi kan här dra lärdom av judarna: att inte undvika analys av grundfrågorna. Grundfrågorna ligger på ett fundamentalt sanningsplan. T.ex. är det nödvändigt att börja diskutera vilka islams grundläggande postulat är. Om vi inte gör det kan vi aldrig skapa en dialog med moderna muslimer i Sverige. Om det är möjligt att föra dialog med fundamentalisterna är en annan fråga.

Rasismens rötter i f.d. kolonialmakter

2006-03-22T13:31:00.000-08:00

13 mars 2006

Danska och grönländska flaggan

Igår jag på middag hos en egyptisk-dansk muslimsk familj i Nuuk på Grönland där jag vikarierar som präst just nu.Jag hade hört att frun i huset har en syster som bor i Malmö och tog därför med mig en artikel från Sydsvenskan i går som rapporterar om tre unga muslimer från Skåne som på uppdrag av säger Laila Freivalds rest till Egypten och Jordanien för att ge en ny Sverigebild efter krisen med Muhammedteckningarna.Jag försökte på dålig danska enkelt återge vad artikeln handlar om och sa för enkelhetens skull att dessa unga svenska muslimer försöker visa att Sverige inte är som Danmark, att folk i Sverige i inte gillat publiceringen av Jyllandspostens Muhammedteckningar. Hon svarade då spontant på perfekt danska "men det stora flertalet danskar har inte heller gillat dessa publiceringar". Hon är född och uppvuxen i Danmark, så jag tänkte att hon nog vet vad hon pratar om.

Men vad är det då för bild vi har av det danska folket? Vad har svenska massmedia förmedlat?

Jag befinner mig dessa dagar på "semi-danskt" territorium. Grönland har som bekant varit en dansk koloni och har nu partiell självständighet. Ibland har jag blivit påmind om kolonialarvet när jag har samtalat med grönländare. T.ex. berättade en insatt tjänsteman här i Nuuk att Danmark tillsammans med det grönländska lokala styret under 1900-talet tvångsförflyttat ett stort antal människor från deras byar och placerat dem i stora bostadskomplex liknande dem i Rosengård, Rinkeby och Tensta. Syftet var att få arbetskraft till fiskfabriken i huvudstaden Nuuk. Flera byar blev spökbyar, ödebyar. I andra samtal med människor som bor här har det framkommit att många grönländare inte är odelat positivt inställda till danskar, om man skall uttrycka det diplomatiskt.

En följdfråga blir då om man kan hitta en relevant parallell här till spanjorernas relation till människor från Spaniens forna kolonier, eller mellan fransmän och folk från Frankrikes gamla kolonier. Jag tänker då t.ex. på hur spanjorerna då de byggde upp samhället i de latinamerikanska länderna skapade samhällsklasser som skiljdes år bl.a. genom etnicitet. Det betydde t.ex. att det fanns kyrkor för indianer, kyrkor för mestiser och kyrkor för spanjorer. I Filippinerna Byggde man murar runt de kvarter spanjorerna bodde i och lät inte flipparna lära sig spanska för att förhindra dem att ta sig upp i samhället och så ta platser som spanjorer hade. Denna sista uppgift har jag fått från min filippinske kollega i här i Malmö. Uppgifterna om samhällsklasser i Latinamerika har jag fått genom en tioveckors studie- och arbetspraktik i fyra latinamerikanska länder. Då (1991) kunde jag också konstatera att människor från olika samhällsklasser i princip inte blandar sig med varandra. En person från högre mera vit klass gifter sig inte med en person från en lägre klass.

Finns det gemensamma beteendemönster för hur människor från f.d. kolonialmakter behandlar människor som kommer från deras respektive f.d. kolonier? Jag skulle gissa att det utan tvekan gör det. T.ex. kan inrikesminister Nicolas Sarkozys sätt att handskas med de franska gatukravallerna för någon månad sedan vara belysande och hans nedlåtande och grova uttalanden i samband med detta. Även den franska beslutsamheten och kompromisslösheten i fråga om slöjförbudet i Frankrikes skolor tycker jag visar på en viss "vana" att handskas med folk från kolonierna.

Kanske är den danska regeringens sätt att se på publiceringen av Muhammedteckningarna något liknande?

Tabu att bedöma om olika religiösa tolkningar är mer eller mindre goda?

2006-03-22T13:27:00.000-08:00

23 feb 2006

Det verkar som det har varit ett tabu i Sverige under årtionden. Ann Heberlein, som är doktor i etik skriver i Sydsvenskan 22 feb "att det är möjligt att tala om mer eller mindre goda tolkningar, att, i relation till de värden vårt samhälle vill slå vakt om, bedöma i hur hög grad en specifik religiös tolkning är mer eller mindre god. Religiösa övertygelser skiljer sig inte på något vis från andra typer av ideologiska övertygelser för den som står utanför."

Hon menar att det är att ta människor på allvar att visa respekt för deras religion om man försöker göra en objektiv granskning av vad en religion står för eller vad en viss tolkning innebär: " Människor eller grupper som för fram åsikter de anser att andra skall rätta sig efter måste vara beredda på att bli kritiserade och få mothugg. Bristen på kritik är också ett underkännande - som om troende människor är från en annan planet, omöjliga att kommunicera med, ociviliserade, primitiva och dumma. Att kritisera innebär att man tar saker på allvar och att man betraktar den kritiserade som en jämlike."

I debatterna om Muhammedteckningarna och om hedersmord har man konstant undvikit att försöka utröna vilken roll islams religiösa grundsatser, eller tolkningen av dem, eventuellt kan ha i islamistisk terrorism och i hederskultur bland muslimer.

I ett inlägg på läsarnas insändarsida i Sydsvenskan - en sida som verkar vara besparad den politiska korrekthetens censur - var det ett tänkvärt inlägg 21 feb av signaturen Gunilla Malmgren-Neale.
Hon pekade på att teckningen med profeten med en bomb i turbanen är en satir över islamisk fundamentalism, och inte ett angrepp på profeten som person, något som många av oss insett redan från början när bilderna började cirkulera.

Hon skriver: "Ur ett västerländskt perspektiv kan teckningarna ses som satiriska beskrivningar - om än plumpa sådana - av islamisk fundamentalism. De terrorhandlingar och hot som begås i islams namn, väcker i väst, särskilt i de fredliga skandinaviska länderna, en sådan avsky att den här typen av protest i ett fritt samhälle mycket väl kan både förklaras och försvaras. Satiren är ett verktyg som vi ofta använder för att kritisera företeelser i samhället som vi ogillar. Den träffar obevekligt ömma punkter. Syftet är att den skall avslöja den nakna realiteten."

Eller är man i huvudtaget villig att "avslöja nakna realiteten"? Vill man försöka förstå om det kan finnas något i själva islam som ger självmordbombarna deras ideologi, eller hedersmördarna deras motiveringar?
Det är en nödvändighet att göra denna analys. Inte bara för oss själva som inte är muslimer utan också för att hjälpa de muslimer som inte känner att det kan dela självmordsbombarnas och hedersmördarnas ideal.
Hittills har de flesta förklaringar av själmordsbombarnas handlingar legat på det sociologiska planet medan man förklarat hederskulturerna i med hjälp av kultur- och socialantropologi.

Trots att de flesta debattörer och islamexperter naturligtvis vet att det i koranen finns många verser som uppmanar till att döda otrogna och fiender och att det är just dessa verser som islamisterna inpräntar i de framtida jihadisterna på koranskolorna på många platser, så försöker våra debattörer inte göra den tolkningsanalys som Heberlein efterlyser.
Trots att koranen har mängder av verser som gör kvinnan mindre värd än mannen både ekonomiskt och civilrättsligt och en varelse vars sexualitet det är mannens rätt att se som en egendom som kan säljas, trots det försöker inte debattörerna se om detta kan vara en faktor i hedersmentaliteten.

Den i England bosatta iranska kvinnorättskämpen Azam Kamguian visar att hedersmördare ofta försvarar morden med att hänvisa till Koranen och Islam: "När Amals pappa ströp sin dotter reciterade han hela tiden Koranen" http://www.secularislam.org/women/honor.htm

Hon skriver också att hederskodexet grundar sig i muslimska begrepp "eib" (skam, vanära), "sharaf" (heder) som barnen lär sig från tidig ålder och att majoriteten av hedersmorden sker i muslimska länder och i muslimska grupper i Väst. Hon kritiserar också den svenska tafattheten inför detta fenomen: http://www.secularislam.org/women/dont.htm

Att det finns verser i koranen som kan användas för att rättfärdiga kriminella handlingar behöver inte betyda att det är islam i sig som är roten till detta onda. En sådan slutsats värjer sig säkert de flesta för. Kanske är det därför man undviker att diskutera frågan?

Gunilla Malmgren-Neale avslutar sin insändare med en god poäng:
"Vår värld är en annan än den Muhammed verkade i. Vad skulle hända om Muhammed uppträdde idag, med kameramobiler överallt? Om islam i sin kärna är en fredsälskande kraft, är inte då den största kränkningen av Allah och hans profet Muhammed det våld och det dödande som utövas av de fundamentalistiska muslimerna i trons namn? I en dialog med västvärlden måste muslimerna låta Muhammed få träda fram som en motståndare till våldshandlingar, terror, hot och inte minst ofrihet. Då finns det inget skäl att teckna honom som en vapenbärare. Då har satiren förlorat sin udd."

Kanske har modern kristen bibeltolkning som använder sig av samma metoder som profan text- och historiekritik använder något att bidra till i dialogen med de muslimer som vill visa på sin profet som en fredens budbärare? På olika ställen i Bibelns Gamla Testamente, som vi kristna betraktar som Guds ord, finns det ju t.ex. uppmaningar att döda fiendernas hustrur, barn och boskap, samt att stena äktenskapsförbrytare till döds. Men ändå anser de flesta kristna att dessa ställen skall tolkas, inte följas bokstavligen.

Begreppsförvirring i hedersvåldsdebatten

2006-03-22T13:05:00.000-08:00

21 feb 2006

Vi riskerar att göra de kristna i Mellanöstern en stor orätt.De har i alla tider varit mycket medvetna om att de inte är muslimer och att deras tro och moral skiljer sig från den muslimska.

Debatten i svenska media börjar bli mer differentierad. Under större delen av den tid som gått sedan morden på Fadime Sahindal och på Pela Atroshi verkar tidningar och tv medvetet ha undvikit att nämna islam i detta sammanhang. I stället har det talats om hederskultur. Problematiken sågs i perspektivet utsatta kvinnor i patriarkala kulturer.Ungefär på samma gång som mordet på den iranske unge mannen i Högsby uppdagades verkar det som journalisterna har börjat få upp ögonen för problemets komplexitet. En ny oväntad faktor har kommit in: inte bara kvinnor drabbas. I och med att man har börjat diskutera hur män kan drabbas har man också börjat nämna islam i sammanhanget. Men, förmodligen för att inte falla i en islamofobisk fallgrop, börjar man i samma andetag tala om kristna som en del av hederskulturerna.

Här gör man dock de kristna en stor orätt. För det första utpekar man en viss folkgrupp; syrianer, ungefär som man gjorde med kurderna då debatten var som intensivast runt morden på Pela och Fadime. Sedan blandar man in andra begrepp utan att först förklara skillnaden mellan dessa och det ursprungliga begreppet hedersmord. Detta sker genom att i ena andetaget tala om hedersmord och hedersvåld och i nästa tala om hederskultur, hederstänkande och kyskhetskultur.

Det är en väsentlig skillnad på de företeelser som dessa begrepp står för: begreppen hedersvåld och hedersmord beskriver ett kriminellt beteende medan begreppen hederskultur och oskulds- och kyskhetskultur beskriver ett sätt att leva och relatera som baserar sig på etiska normer.

En mera differentierad syn verkar ha börjat inträda i journalisternas språkbruk när fallen med den mördade 20-årige afghanske mannen i Högsby och den 20-årige svensken med kurdiskt ursprung som misstänks ha bränts levande av sin familj i irakiska Kurdistan uppdagades.

Man har börjat tala mera om att även män drabbas och på samma gång har man börjar nämna islam.

Sociologen och statvetaren Rasool Awla som är kurd från irakiska Kurdistan skriver i Aftonbladet 19 februari: "Hedersmord hör inte till någon specifik kultur, socialklass eller etnisk grupp. Det tillämpas av såväl muslimer som de som tillhör religiösa minoriteter i islamvärlden och delvis även utanför islamvärlden. Vanligast är det dock bland muslimer i Mellanöstern, Afghanistan, Pakistan och Nordafrika."

Peter Palmkvist skrev i Sydsvenskan igår: "Hederstänkandet förknippas ofta med islamskt dominerade områden i Asien och Afrika. Men det finns inom alla religioner."I samma artikel säger Lars Johansson vid länsstyrelsen i Göteborg: "Oavsett religion kan hederstänkandet förstärkas av extrem religiositet". Och han jämför med det gamla moraltänkandet i Sverige för några årtionden sedan, då man talade om "oäkta barn" och att man blivit "tvungen att gifta sig".

Det är märkligt att man inte börjar tala om religiös identitet i debatten om hedersvåld förrän nu när man för länge sedan i debatten om Muhammedteckningarna har klargjort hur viktig den har varit för att förstå de starka reaktionerna hos muslimer världen över.

T.ex. skrev Per T. Olsson i Sydsvenskan 12 februari.
"Att många muslimer ändå känner sig förorättade hänger samman med att islam inte gör åtskillnad mellan religion och politik, mellan andligt och världsligt. "För muslimer är islam inte bara ett system av tro och dyrkan, en del av livet skild från andra delar ... Islam är hela livet", har Princetonprofessorn Bernard Lewis framhållit i en av sina böcker. Eller som Barlin Nuur, ordförande för Sveriges unga muslimer, uttryckte det i DN häromdagen: "Religionen är inte bara en tro utan en del av människan själv. Jag tror inte på islam - jag är min tro." Nidbilder av Muhammed uppfattas följaktligen som kränkningar av den muslimska identiteten."

Leif Stenberg som är universitetslektor i islamologii skriver i DN 7 februari: "Min uppfattning är att muslimska företrädare i detta sammanhang uppfattar människans identitet som primärt religiös. I dagens västeuropeiska samhällen uppfattas "identitet" ofta som något flyktigt och något socialt konstruerat. Vi kan till exempel växla identitet beroende på vilken roll vi för tillfället tar. Ibland tar yrkesidentiteten överhand, i andra fall kan rollen som fotbollstränare eller kristen vara det som är aktuellt och lyfts fram. Denna flyktiga identitet växlar också över tid. Generationstillhörigheten blir betydelsefull och man kan påstå att detta synsätt på identitet är förknippat med hur samhällen utvecklats i Västeuropa.I motsats till detta finns föreställningen om människan som religiöst konstruerad, eller till och med konstituerad.
Religionstillhörigheten utgör i ett sådant tänkande den första och främsta identiteten, och ibland den enda identiteten. Det är också detta som utgör en människas främsta identifikation. I ett sådant synsätt blir publiceringen av karikatyrerna i Jyllands-Posten en kränkning av muslimers identitet, speciellt bland dem som uppfattar religions roll på detta sätt. Synsättet på religion som en betydande del av människans "identitet" visas även i det faktum att många länder i världen anger religionstillhörighet i medborgarnas pass."

Varför "kan hederstänkandet förstärkas av extrem religiositet"? I religionen finns samma värderingar och normer som styr "hederstänkande". Men trots att sambandet konstateras så frågar man sig ännu inte om religionens värderingar kan vara orsaken till hedersmentaliteten.Man frågar sig heller inte om det kan vara islams värderingar som gör att religiösa grupper från "islamskt dominerade områden i Asien och Afrika", har hedersmentalitet. Man frågar sig inte varför det är just religiösa minoriteter muslimska länder som uppvisar detta fenomen. Istället kommer en svepande generalisering som inte är faktaunderbyggd: "Men det finns inom alla religioner". Islamofobirädslan tycks styra och man undviker en objektiv analys.

Lars Johansson ser sambandet mellan religion och hederstänkande mycket klart när han tar exemplet från Sverige för några decennier sedan. Luthersk kristen tro i Sverige har under århundraden färgat människors tänkande i fråga om familj och sex. Att det är religionen som ligger bakom gamla tiders kyskhetskultur i Sverige torde ingen debattör vara omedveten om.

Att kyskhetstänkandet grundar sig i islam är helt klart: sharialagarna har minutiösa bestämmelser för hur unga människor skall behandlas om de beter sig "okyskt".

Att hedersvåld och hedersmord grundar sig i islam beror också på sharia. Dessa lagar föreskriver nämligen dödsstraff för kyskhetsförbrytelser. Och i traditionella landsbygdkulturer är det ofta familj och släkt som tar på sig att utdöma straffen om inte staten gör det, trots att sharia förbjuder att familjerna tar lagen egna händer. Straff skall enligt sharia bara utdömas av auktoriserade domstolar. Om familjen inte gjorde det skulle den förlora sin "heder" för i dessa länder är en person hedervärd i den mån han eller hon är trogen sin religion. Det gäller både muslimer och kristna.

Belysande är denna artikel av den iranska kvinnorättskämpen Azam Kamguian från "Institute for the secularisation of Islamic society" som visar att hedersmördare ofta försvarar morden med att hänvisa till Koranen och Islam:"Crimes of Honour" Women's Tragedy under Islam & Tribal Customs (http://www.secularislam.org/women/honor.htm)

Hon skriver också att hedersbegreppet är ett muslimskt begrepp som barnen lär sig från tidig ålder och att majoriteten av hdersmorden sker i muslimska länder och i muslimska grupper i Väst:
"According to this Islamic concept and tradition, from the early childhood, girls are taught about "eib", which means shame, and "sharaf", which means honor. And everywhere girls go are reminders that their most important mission in life is to remain virgin until they marry. Boys are also taught to have "ghayrat", meaning to be ardent. All these concepts are Islamic concepts, and that is why the killers always defend their acts of murder by these Islamic concepts. According to the UN statistics, the majority of these murders occur in the Islam - ridden countries and Muslin inhabited communities in the West."
Yes, It is Islamic Don't Apologize for It! (http://www.secularislam.org/women/dont.htm)

Det finns dock en väsentlig skillnad mellan innehållet som kristna från muslimska länder och muslimer lägger i hedern. Denna skillnad beror på skillnaden i innehållet i de moraliska normerna i kristendom och islam. Den kristna tron föreskriver förlåtelse och kärlek till nästan och att "icke dräpa" medan islam föreskriver dödsstraff för begångna brott, alltså ingen förlåtelse här på jorden från människorna. Förlåtelsen ges bara av Allah i himlen.

Detta betyder att de kristna i Mellanöstern t.ex., och som jag känner många, inte kan tänka sig att döda egna familjemedlemmar pga heder. Dessa kristna är mycket måna om sin kristna identitet och medvetna om hur den skiljer sig från muslimernas identitet. Och de dödar inte sina familjemedlemmar. Att bete sig så skulle vara att bete sig som en muslim inte som en kristen. Att bete sig som en muslim vore för en kristen att förlora sin heder. Identifikationen med den egna religionens grundare är i det sammanhanget avgörande.

Mohammad Fazlhashemi docent och universitetslektor i idéhistoria skrev i Expressen 6 februari: "Kännedomen om nidteckningarna väcker äkta vrede hos vanliga muslimer runt om i världen som ställer krav på respekt för det som de uppfattar angreppet mot grunden för deras identitet."

Grunden för en troende muslims identitet är Muhammed och grunden för en troende kristens identitet är Jesus.

Muhammed dödade och lät döda ett antal av sina motståndare och förkunnade att hans efterföljare skulle göra detsamma om islam utbredande mötte på motstånd. Jesus dödade aldrig någon människa och förkunnade kärlek till fiender, att vända andra kinden till och lät sig självmant arresteras och avrättas snarare än att försvara sig för att utbreda sin religion, och han undervisade sina lärjungar att göra detsamma.

Detta är grunden till varför hedersmord har sitt ursprung i islam.

Här vill jag återknyta till nödvändigheten att skilja mellan hedersvåld, hedersmord och kyskhets, hederskultur. Det förra är kriminellt. Det senare är det inte. Hedersvåld och hedersmord är emot den kristna identiteten medan den föreskrivs av den och ingår i den muslimska. Kyskhetskultur och hederskultur ingår i både den kristna och den muslimska identiteten pga. dessa religioner har värderingar som i många fall är gemensamma i fråga om familjerelationer och sexuella relationer. Och dessa värderingar grundar sig i deras respektive religionsgrundares undervisning.

"De senaste dagarnas händelser visar återigen hur viktigt det är att skilja på "normala" islam och islamism."

2006-03-22T13:03:00.000-08:00

19 feb 2006

Så skriver statsvetaren Lisbeth Lindeborg i SvD 16 feb:

"Men ingenstans har oviljan att inse detta varit större än i Sverige hos ledande politiker, opinionsbildare och forskare, senast Mattias Gardell i hans propagandistiska "Bin Laden i våra hjärtan" och Göran Larsson i hans gravt undermåliga kapitel om "islamofobi" som ingår i Integrationsverkets rapport om rasism.

Deras synsätt förvrider hela temat. Genom att inte sära på de två begreppen försöker man tysta den berättigade kritiken mot islamismen genom att utpeka kritikerna som fiender till islam.

Men islamismens kritiker är i regel vänner till "normala" islam medan de som tystar denna kritik blir indirekt medskyldiga till terrorismen. Ty den fascistoida islamismens målsättning är att islamisera helavärlden. Det skadar inte att lyssna på Bassam Tibi, troligen världens främste auktoritet på islamism, själv muslim av syriskt ursprung, utbildad i Tyskland och sedan länge professor i statsvetenskap vid universitetet i Göttingen och andra universitet såväl i västvärlden som i muslimska länder.

I en av sina många böcker konstaterar han bland annat:"Målet för de islamiska fundamentalisterna är att avskaffa den västliga sekulära världsordningen och ersätta denna med en ny islamistisk gudomlig ordning. Världspolitiskt sett innebär detta att vi styr mot en allt intensivare civilisationskonflikt mellan väst och islam. Islamisternas mål är en imperialistisk, nyabsolutistisk världsmakt islam."

Fundamentalist, extremist eller båda?

2006-03-22T13:02:00.000-08:00

16 feb 2006

En av läsarna som har reagerat på Sydsvenskans artikelserie om muslimsk fundamentalism skriver att han tycker att ordet "extremist" är en bättre beteckning än "fundamentalist". Han menar att en fundamentalist "följer religionens fundament och efterlever detta på bästa sätt, dvs är praktiserande".

Problemet är bara att alla religiösa människor nog vill följa sin religions fundament. Frågan som måste ställas är då istället hur man tolkar för att nå dessa fundament. Och det typiska för personer som i dagligt tal brukar kallas för fundamentalister är att de använder sig av bokstavstolkning, att de inte läser texten i sitt historiska sammanhang. Kort sagt att de inte försöker tolka den, utan bara försöker härma den.

Det andra problemet är att när det vill sig så kan en fundamentalist lätt förvandlas till extremist. Därför är beteckningen korrekt.

Danskarna uppfattar islam som en tickande bomb (jfr. teckningen med bomben i turbanen)

2006-03-22T13:00:00.000-08:00

15 feb 2006

Detta är slutsatsen i en artikel om "dansk medierasism" på Sydsvenskans kultursidor idag.

Men ibland kan tickande bomber vara bra. Det beror på vem den tickar för. De av sovjetregimen förtryckta folken i Östeuropa var under femtio år en tickande bomb som exploderade i ansiktet på Nomenklaturan 1989.

Måhända är de muslimska folken som har förtryckts av sina religiösa ledare under århundraden en tickande bomb för korrupta mullor och muftis? I så fall kanske det räcker att bara vänta och se. Nej, det gör det säkerligen inte. Någon måste utlösa bomben. Den tickande östblocksbomben var det en påve som utlöste genom att resa dit och ge de förtryckta mod och ideal att tro på. Därför behöver våra medmänniskor i den muslimska världen vårt stöd, inte vårt förakt.

Eller är det för den sekulariserade västvärlden den tickar? Är det för en civilisation som håller på att punktera sig själv genom att genom att förneka sina egna religiösa rötter som den skall explodera för att få de kristna i väst att vakna upp?

Ja, vad håller vi på med här? Har det någonsin fallit massmedieanalytikerna in att reflektera över om det möjligtvis kan ligga något i vad de muslimska fundamentalisterna har emot oss i väst? Jag menar nu inte ifråga om utrikespolitik, utan jag menar ifråga om värderingar.

Vilka värderingar har vi om vi lever på ett sådant sätt att vi för att överleva demografiskt måste importera människor hit? Har vi inte ens så mycket livsglädje att vi tycker det är värt något att föröka oss? Tror vi så lite på vår egen kultur att vi säger: "jag vill inte sätta ett barn till världen att växa upp här". Eller har vi blivit så individualistiska att det bara finns utrymme för för oss själva i vår tankesfär, jag och min karriär, min frihet osv? att barn skulle innebära en begränsning av våra mål i livet, en begränsning av vår livskvalité?

För är det något som man inte kan klandra muslimska fundamentalister för så är det avsaknad av livsglädje. Om de växer så snabbt demografisk sett så måste de väl rimligtvis tro på framtiden, även om de ofta kan verka omfatta en dödsdyrkande kultur med sina självmordsbombares entusiastiska uttalanden om vad som vankas i paradiset.

Nej, Muhammed var definitivt ingen terrorist

2006-03-22T12:57:00.000-08:00

14 feb 2006

Att påstå det vore en anakronism. Terrorism är ju ett fenomen av långt senare datum. I den islamologidebatt som med aldrig tidigare skådad kraft har böljat fram och tillbaka här i Svenska media har det framkommit en samsyn i denna fråga: Teckningen med profeten med en bomb i turbanen var en provokation för den muslimska världen, inte pga bildförbudet utan pga den framställer muslimernas profet som en ond man. Tydligen reagerar de flesta muslimer med avsky inför fenomenet muslimsk terrorism. Eller är det bara ett önsketänkande från min sida? Kanske handlar det helt enkelt om uppdämd vrede och frustration över ett liv i misär och förtryck? Och att makthavarna måste låta massorna avreagera sig då och då för att inte deras vrede skall gå ut över sittande regimer. Detta knep använde redan de gamla romarna genom att göra spelen på arenorna obligatoriska.

Insinuationen att islams profet inte skulle ha rent mjöl i påsen vore att föra västvärldens relation med den muslimska världen tillbaka till medeltiden då de kristna hävdade att hans profetior kom från Satan och muslimerna var Guds straff för synder begångna av de kristna. Tankarna för även till C.S.Lewis' Narnia. Där beskrivs ishäxans soldater ungefär som 1800-talets ottomaner. Detta har förstås inte kommit med i filmversionen.

Många av västvärldens orientalister hade ända in på mitten av 1900-talet denna typ av uppfattning. Louis Massignon ändrade på det genom sin religiösa omvändelse i kontakten med fromma muslimer i Nordafrika. I hans spår följde en långa rad av islamologer som började upptäcka islams andliga skatter. De har också omvärderat sin bedömning av profeten och beskriver honom snarast som en from och hängiven religiös människa med höga ideal och stor begåvning. Och en sådan position är ju en bättre utgångspunkt för en dialog med muslimer.

Om samtal inleds i ett klimat av ömsesidig respekt kan vi i väst eventuellt få våra muslimska dialogpartners intresserade av de landsvinningar som gjorts inom religionsvetenskapen med ämnen som källforskning, exegetik och textkritik. Genom dessa discipliner har kristna teologer nyupptäckt Bibelns rikedomar och kunnat komma ur återvändsgränder som vissa bibeltexter hade lett andra tiders uttolkare till. Ett exempel är Första Korintierbrevets ord om att kvinnorna skall tiga under gudstjänsterna. De flesta katolska och protestantiska exegeter är samstämmiga om att denna text var avsedd för en viss avgränsad historisk situation och att den inte är allmängiltig för alla tider.

Salman Rushdie försökte med sin ganska snåriga roman Satansverserna få igång en källkritisk debatt om Koranen. Vi vet hur det blev; stora demonstrationer även den gången, en fatwa med dödsdom hängande över hans huvud. Men det hela ebbade ut och orsakade ingen betydande textkritisk debatt i den muslimska världen.

Men har man förstått Rushdie? Var det verkligen hans avsikt att säga att Koranen kom från Satan?

Eller kan man i hans bok se en fråga skymta: Om Muhammed själv upptäckte att det var Satan som hade lyckats lura honom att skriva ett par verser; vilka kriterier har de personer använt som sammanställde den definitiva versionen av koranen? Enligt muslimerna själva skedde detta under kaliferna Abu Bakr och Umar by Zaid-ibn-Thabith och att när litet senare tvister uppstod mellan de troende på grund av avvikande recitationer ( i bön) befallde Uthman, att texten skulle redigeras enligt den koraniska dialekten, och att det är denna text som gäller idag. Under denna process förkastades ett stort antal verser och infogades inte i slutversionen. Enligt vilka kriterier?

Diskussionen kan bli extra intressant om man som i biblisk exegetik söker efter författarens intention bakom den litterära genren. Då måste man ta hänsyn till en text är följer en historisk genre eller är att betrakta som mer poetisk eller mytologisk eller rentav som en lagtext som är influerad av sin tids samhällssyn.

Om man söker efter de idéer och intentioner Muhammed hade i det han skrev och gjorde och sätter detta i sitt historiska och sociala sammanhang kan man nämligen finna drivkrafter för samhällsreformer och diskussion om mänskliga rättigheter.

Många muslimska auktoriteter hävdar t.ex. att profeten införde lagar som förbättrade kvinnans ställning på den Arabiska halvön där hon före Muhammed av den lokala lagstiftningen betraktats som en handelsvara. Muhammed gav kvinnan civilrättsligt status som juridisk person med egna rättigheter.

Han lyckades också grundligt reformera de arabiska städerna politiska och ekonomiska system och avskaffa korruption, privilegier och förtryck av de fattiga.

Detta gjorde han. Därför vore det rimligt att anta att om man vill vara trogen Muhammeds intentioner och vilja idag i muslimska länder så kunde religionen användas för att få bort ojämlikhet mellan män och kvinnor, mellan rika och fattiga och befrämja mänskliga fri- och rättigheter. Muhammed verkade för det på sin tid. Han skulle väl ha gjort det idag också. Men eftersom världen har utvecklats sedan dess kan inte samma lagar införas som han använde. Det skulle vara att driva de moderna muslimska länderna tillbaka till medeltiden (vilket islamistiska fundamentalister vill genom sin bokstavstolkning). Nya lagar som tar hänsyn till den utvecklig som skett i världen i fråga om medvetenhet om mänskliga rättigheter skulle då inte, förefaller det, vara främmande för islams profet om han levde idag. En av de saker han kämpade för var ju just social rättvisa. Skulle han inte ha upplevt att en tillbakagång till lagar från 600-talets klansamhälle vore att förråda hans mission som var att förbättra livskvalitén för människorna?

Fundamentalismens självmål

2006-03-22T12:55:00.000-08:00

13 feb 2006

"Fundamentalisterna har gjort självmål. De bryr sig bara om små icke-frågor, vars enda syfte verkar vara att undergräva deras egen position. I detta möte med den postmoderna civilisationen vet vi redan vem som vinner".

Ungefär så skrev muslimen och etnologen Pernilla Ouis i Expressen när konflikten om Muhammedteckningarna just hade kommit igång på allvar. Men hon skrev "muslimerna", inte fundamentalisterna, och hon verkar mena att all "helighet hängivenhet och allvar" kommer förflyktigas inför det postmoderna så att inget heligt är längre och istället ersättas av Likgiltighet, fragmentering och upplösning". Och hon citerar här Karl Marx.

Så långt skulle jag som teolog naturligtvis inte gå eftersom jag tror att den Helige är evig och att allt som är heligt hämtar sin kraft från honom. Marx grundsyn om människa är den materialistiska alltså att hon i filosofisk mening består bara av materia. Den krstna synen är att hon är ande och materia vilket leder till att det andliga i henne grundar sig i bestånde värden. Männsikan är då inte bara, som marx menar, en produkt av samghället hon lever i.

Däremot tycker jag hennes tes blir briljant om man byter ut ordet muslimerna mot fundamentalisterna eller islamisterna. Det postmoderna samhället har nämligen behållit en grundläggande beståndsdel från sin föregångare moderniteten, nämligen det kritiska tänkandet. För den postmoderna människan har detta tänkande visserligen blivit till ett ifrågasättande av allt, men jag tror inte att det någonsin kan leda till den definitiva förnekelsen av allt som är mänskligt pga människan i sitt djup är andlig och har sin grund i den Evige.

Däremot kommer fundamentalistisk islam obönhörligen att fortsätta göra självmål som Pernilla Ouis säger.

Det finns flera skäl att tro det:

Hälften av alla muslimer är kvinnor. När kvinnor möter värderingar som befrämjar kvinnans lika värde som mannen, hennes lika rättigheter, hennes frihet, rätt att tänka det hon vill, rätt att leva som hon vill, då väljer hon det. Vi ser det överallt: flickorna är i majoritet bland de unga muslimer som väljer att fortsätta en universitetsutbildning i Sverige. De skolkar mindre i skolan. De får bättre betyg än pojkarna eftersom de studerar mera. De är alltså mera motiverade, för de vet vad de har att förlora om de inte gör det: sin värdighet som kvinnor.
Islamismens grundbult är outbildade kvinnor. Varhelst islamisterna har möjlighet och makt försöker förhindra flickor att gå i skolan. I Afghanistan gör de attentat mot flickskolor och mördar deras kvinnliga lärare. Anledningen är att om kvinnan är den som för vidare traditionerna i familjen för det är hon som uppfostrar barnen. Om hon är analfabet så kan hon bara lära sina barn uråldriga föreställningar, seder och bruk. Mamman i familjen uppfostrar sönerna och när dessa blir stora fortsätter de att uppfostras av imamerna, mullorna, shejkerna…

På detta sätt hålls världens muslimer i ett järngrepp av sina korrumperade religiösa ledare som sitter på privilegier och makt för egen del.

Dessa ledare har kapat islam genom att påtvinga muslimerna ett okritiskt tänkande, Islam betyder underkastelse under Allah, men de har gjort islam till underkastelse under dem och deras lagar som de själva har formulerat. Fiqh, sunna, och sharia är baserat på Koranen, men en lagformulering innebär alltid först en tolkning av grundtexten. Och det är deras tolkning som är problemet.

Är det en tillfällighet att den största och viktigaste vetenskapen inom den islam som dessa herrar styr är fiqh - alltså lagvetenskap? De är alltså inte teologer eller filosofer utan jurister.
Låt oss höra vad Jesus skulle sagt åt dem, det han sa till sin tids korrumperade laglärde:"De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor." (Matt 23:4-7)

Moderata muslimer i Sverige ber oss om hjälp!

2006-03-22T12:53:00.000-08:00

12 feb 2006

De har flytt i tiotusental till vårt land för att komma slippa leva under åsiktsförtrycket i muslimska länder. Men där hemma oroar sig regeringarna och sänder så imamer hit för att försöka motverka det "dåliga" inflytandet det demokratiska Europa har på dem. De får inte bli "dåliga" muslimer.

Så här skrev SALAM KARAM i SvD igår:"Jag och tiotusentals politiska flyktingar i Sverige och Danmark flydde våra länder för att vi sökte öppenhet. I dag i Mellanöstern lever miljoner människor som kränks, fängslas och avrättas på grund av det de säger och tycker. Deras åsikter får vi inte höra. Det är därför viktigt att Sverige inte sviker dessa människor."

De ropar alltså på hjälp till oss svenskar som har givit dem en fristad här: "Överge oss inte". Det för tankarna till hur olika kommunistregimer och sydamerikanska diktaturer höll koll på sina landsmän under det kalla kriget genom att sända att sända hemliga agenter hit. De kom ofta med fejkad flyktingstatus och kunde på det viset när de levde med sina landsmän på flyktingförläggningarna hålla koll på dem och i en del fall låta dem omkomma i skickligt orkestrerade olyckor.

I programmet "Konflikt" i radions P 1 igår intervjuades den pakistanske författare och journalisten Ahmed Rashid som sa att de muslimska ledare som reste till Mellanöstern med en samling Muhammedkarikatyrer (varav vissa inte var från Jyllands-Posten!) och så lyckades få igång upploppsvågen, bara gjorde det som är normalt. Varje religiös ledare är nämligen knuten till en visst religiöst samfund i hemlandet och åker regelbundet för att avge rapport.

Så här i Sverige spenderas miljonbelopp på integrationsprojekt och på samma gång skickar fundamentalistiska grupper hit alltfler "agenter" som skall försöka ta ur de demokratiska idealen i sina landsmän.

Men varför låter vi dem hållas? Läs Sydsvenskans reportage från Malmö. Där namnges alla de olika grupperna, och de får dessutom statsbidrag. Vissa är också uttryckligen terrorstämplade och får bidrag från ABF och Sensus!

En öppning för dialog med islam i den egyptiske shejkens tal?

2006-03-22T12:51:00.000-08:00

11 feb 2006

P 1 i Sveriges Radio rapporterade igår att Shejk Muhammed Sayyed Tantawi, som är en av islams främsta auktoriteter, hade talat i al-Azharmoskén i Kairo på fredagsbönen igår.
Hans budskap var om besinning. Han menade att det behövs dialog med Europa och att muslimska affärsmän och yrkespersoner borde resa mer till väst och informera om islam, att de borde verka för att pubblikationer om islam på västerländska språk sprids och att det t.o.m. kunde startas en tv-kanal på engelska som hade denna uppgift.
Är detta då äntligen en öppning för att börja tala på allvar om vad våra respektive religioner innebär? Det vore i så fall ett enormt steg framåt.

Detta fina projekt kan dock lätt kapas av extremister, och förmodligen ligger det i deras intresse att göra det.Att utvandra och gå ut och verka för islam är nämligen enligt koranen en viktigt uppgift.I 9:e suran står, att "de som antagit tron, utvandrat och vågat sina ägodelar och sitt liv för Allahs sak, uppnår ett högre stadium hos Allah; ja, dessa äro de lycksaliga".Men denna utvandring kan lätt göras till jihad av extremistiska grupper, för längre fram i den 9:e suran kan man läsa att "Allah har köpt liv och ägodelar av de rättrogna på det villkor, att paradiset ska tillfalla dem. De ska strida för Allahs sak och döda och dödas".Enligt en fundamentalistisk tolkning kan det hela bli till ett expansionistiskt projekt som arbetar med indoktrinering av vilsna förstadsungdomar, så som vi t.ex. kan läsa om i ett av Sydsvenskans reportage denna vecka.

Att vara köpt av Allah till liv och egendom, utvandra och gå i strid, döda och dödas ger ett högre stadium hos Gud - den högsta lycksaligheten i paradiset. Men för fundamentalisten kan det bli en dödens ideologi istället för en livets lära. Så här säger en ung muslimsk extremist Sydsvenskan intervjuat: "De andra älskar livet. Vi älskar döden. När kalifatet kallar är jag beredd att bli martyr. Det är min högsta önskan att dö som martyr".I denna fundamentalistiska tolkning av islam ingår också att kritiskt tänkande inte är tillåtet vad gäller islams källor. Fundamentalister har under hela islams historia på olika sätt förhindrat eller förbjudit muslimer att på ett objektivt sätt studera frågor som t.ex. rör koranens tillkomst och vilka faktorer som influerat Muhammed i det budskap han förkunnade; t.ex. hur han var påverkad av sin tids kultur, av andra religioner osv.Om islamisterna alltså gör monopol på Shejk Muhammed Sayyed Tantawis uppmaning att ha mera dialog med människor i Europa om islam så lär det alltså inte bli mycket dialog. För en dialog skall fungera är det nödvändigt att man försöker mötas på halva vägen, att man försöker förstå den andres sätt att tänka och den mening han lägger i orden och begreppen han använder samt de grundläggande kulturella och intellektuella grundidéerna han bär på.I vår västerländska civilisation är det kritiska tänkandet ett A och O. Sedan Erasmus av Rotterdam och framåt har detta tänkande applicerats på de kristna källorna. Bibeln granskas med källkritiska metoder. En text har tillkommit i ett historisk-socialt sammanhang som har påverkat författaren. En författare använder sig av sina egna kunskaper om litteratur och religion när han skriver. Han använder sig av olika litterära genrer. Dessa följer vissa tolkningskriterier. En bokstavstolkning av Bibeln är alltså främmande för de flesta kristna, utom för vissa fundamentalistiska sekter som t.ex. Knutbyförsamlingen, Maranata eller Jehovas Vittnen.

Om Koranen tolkades utifrån sådana kriterier skulle man kunna skilja på sådant som måste betraktas som tidsbundet och bara aktuellt för en viss tid eller plats och sådant som har ett mer allmängiltigt värde och som alltså kan appliceras i olika tidsepoker och platser. Det skulle innebära att universella, icke tidsbundna värden i koranen skulle kunna tas fram och appliceras i andra tider och nya situationer. Muslimer i Väst skulle då ha koranen som inspirationskälla för att leva i det sekulariserade samhället. Nu har de det bara i den mån de kan ta ut vissa isolerade verser från den och hämta isnpiration från dem. Men detta sätt att läsa koranen kan inte vara helt tillfredställande eftersom det innebär att verser rycks ur sitt sammanhang. Det blir dock med nödvändighet den enda vägen att läsa för den som inte vill bli fundamentalist eftersom tolkningsförbud råder. Ett exempel är att många man bara läser verser som handlar om fred och kärlek, men hoppar över verser som handlar om att döda och avrätta fiender och syndare. Och så säger man att islam är en fredens religion. Man plockar alltså fram det som passar och tiger om det faktumet att Muhammed själv lät avrättade fiender han han besegrat.Ett exempel på hur detta kan ske kan vi ta från kristen tolkning av Paulus ord till korintierna om att kvinnorna skall ha huvudet täckt under gudstjänsterna. Hans föreskrifter här ses av de främsta kristna auktoriteterna i bibeltolkning som bundna till tid, plats och en specific socio-kulturell grupp, och att de därför inte måste gälla alltid och överallt.

Om islamisterna alltså lyckas kapa detta "utvandringsprojekt" så riskerar det att haverera genom att de gör det till ett propagandaprojekt, eller till ett erövringsprojekt. Låt oss lyssna på den unge mannne igen som Sydsvenskan intervjuade :"När kalifatet kallar är jag beredd att bli martyr". Enligt islamistisk terminologi innebär kalifatet anspråk på världsherravälde. Usama bin Laden har många gånger talat om sina ambitioner att "återupprätta kalifatet" en enda muslimsk nation från öst till väst, från Medelhavet till Atlanten.

I en intervju med en muslimsk extremist i Sydvenskan igår framkommer det indirekt att hederskulturen bland fundamentalistiska muslimer kommer från isl

2006-03-22T12:50:00.000-08:00

9 feb 2006

Sydsvenskan:

"Om din egen dotter vill gifta sig med en pojke som inte är muslim? - Det är en omöjlighet. Det kan bara inte hända, säger Ammar Daoud."Jag tror läsaren frågar sig om varför "det bara inte kunde hända". Skulle intervjuaren ha frågat det skulle svaret säkert ha blivit att det är emot islam (alltså emot sharia). Och skulle nästa följdfråga ha ställts om vad sharia föreskriver så skulle svaret ha varit: "döden". Men om intervjuaren hade drivit saken till sin spets och frågat hur detta skulle kunna ske så skulle Ammar Daoud inte behövt svara ärligt om han hade ansett det vara olämpligt, för islam föreskriver nämligen att en muslim får ljuga till en icke-muslim (kuff eller otrogen). Imamen Abu Hamid Ghazil säger: "Att tala är ett medel att uppnå mål. Om ett lovvärt syfte kan uppnås genom att man både säger sanningen och ljuger, är det olagligt att utföra detta genom att ljuga, eftersom det inte finns något behov av det. När det är möjligt att uppnå ett sådant syfte genom att ljuga, men inte genom att säga sanningen, är det tillåtet att ljuga, om det är tillåtet att uppnå målet." (Ahmad ibn Naqib al-Misri, The Reliance of the Traveller, amana publications, 1997). Ibn Shihab, en annan muslimsk forskare skriver: "det fanns endast tre fall, då det var acceptabelt att ljuga: i strid, för att få till stånd försoning mellan personer och berättandet av mannens ord till sin fru och berättandet av fruns ord till sin man ( i en förvrängd form i avsikt att åstadkomma försoning mellan dem)." (jfr. William Muir: "Life of Mahomet", vol I) (Sahih Muslim, Book 32, No 6303 - från Alim program).

Vad är då denna heder?

En muslimsk familjs heder beror nämligen på om familjen lever enligt islam eller inte. Eftersom islam reglerar muslimernas vardag genom lagar och föreskrifter (sharia) som tar hand om alla detaljer i livet blir sättet man lyder dessa lagar avgörande för om man är en god muslim och alltså en person med heder. En person å andra sidan som inte följer dessa lagar förlorar sin heder. Eftersom dessa lagar reglerar vardagslivets alla detaljer utgör de därför de viktigaste elementen för kulturen i muslimska länder.Ett exempel: En flicka och en pojke har samlag fast de inte är gifta och det sker utan att be om föräldrars och sheijkers godkännande. De har då brutit mot den muslimska religionens lag och familjen har förlorat sin heder. Ända sättet för familjen att återfå sin heder är att agera enligt de lagar inom islam som föreskriver hur de skyldiga skall straffas. De som skall verkställa straffen är familjens manliga medlemmar.Det är alltså inte hedern som ger reglerna för hur man skall agera utan religionen. Hedern är en konsekvens av religionen, inte tvärtom.

Äntligen vågar svenska media diskutera skillnaden på muslimer och islamister - på "the good guys and the bad guys"

2006-03-22T12:48:00.000-08:00

9 feb 2006

Idag publicerar Sydsvenskan ett reportage som bygger på intervjuer muslimer i Malmö. Det kommer fram att det finns fundamentalister som "inte kan tänka sig att ta sina kvinnliga lärare på Lernia i hand, att en muslim inte kan ha kristna och judar som kompisar, som vill införa sharia-lagar i Sverige och som anser att de inte kan underkasta sig svensk lag. Dessa personer arbetar i Rosengård där de försöker "locka till sig vilsna ungdomar".
De kallar icke-muslimer för "kuffar" (otrogna) och vill inte beblanda sig med dem eftersom "en människa blir som den närmaste till honom". "En kristen kan påverka dig negativt, leda dig bort från Allah". "Det är omöjligt för honom att erkänna svenska lagar - de enda lagar för honom som betyder något är de som slås fast av islam".
De tror att man kan skilja goda människor från dåliga genom att se på hur de sköter sina toa-besök, hur de uppför sig i sängen och vad de äter. För det är sådant islam handlar om för dem. Låt oss se vad Jesus skulle ha sagt om dem:
"14. Sedan kallade han till sig folket och sade: "Hör på mig allesammans och försök att förstå. 15. Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren. Bara det som kommer ut ur människan kan göra henne oren." 17. När han hade dragit sig undan hopen och kommit hem, frågade lärjungarna vad han hade menat med denna bild. 18. Han svarade: "Har ni också svårt att fatta? Förstår ni inte att inget av det som kommer in i en människa utifrån kan göra henne oren? 19. Ty det går inte in i hjärtat utan i magen och kommer sedan ut på avträdet." Därmed förklarade han all föda ren. 20. Men han sade: "Det som kommer ut ur människan, det gör henne oren. 21. Ty inifrån, ur människornas hjärtan, kommer de onda tankarna, otukt, stöld, mord, 22. äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse. 23. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."" (Mark 7:14-23).
Fariséerna på Jesu tid delade också upp världen i rena och orena som islamisterna gör. Jesus kritik mot dem skulle då bli att de kan ha onda tankar även om de äter ren mat, har sex och gör sina behov på ett rent sätt, och att det är dessa onda tankar som leder till onda handlingar. Tankarna Jesus räknar upp är en lista som tjänar som exempel utan att göra anspråk på att omfatta allt ont som går att tänka: otukt, stöld, mord, 22. äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse". Dessa tankar leder till handlingar. Så är det med oss människor. Har vi en idé, en övertygelse så tenderar vi att förverkliga den i handling. Känner ni igen islamisterna i listan på tankar? Ja, omvandla dessa tankar i motsvarande handlingar så blir det tydligt. Låt oss säga att handlingen "mord" är den mest emblematiska och liksom är den yttersta konsekvensen av dem, ungefär som toppen på ett isberg. Under toppen ligger allt det andra. Alla de andra tankarna ger näring åt och ackumulerar energi till ett handlande som till sist utmynnar i mord.
Jesus skulle uttryckt det så här:"Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar. Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger, talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader." (Joh 8:44)
Det innebär att lögnen, eller osanningen är grunden för alla onda tankar. Det innebär i sin tur att en ideologi, för alla ideologier bygger på tankar som systematiserats, som ger som resultat de saker som Jesus nämner i sin lista ovan, måste basera sig på osanna postulat, eller, om vi så vill, osanningar, villfarelser, lögner.
Detta är detta fundamentalisterna inom islam, islamisterna vill införa i Sverige (och i hela världen).
Varifrån får de då sina idéer? Ja, de kan i alla fall inte komma från Gud eftersom Gud är god och alla godhets källa. Får de dem från koranen, från Allah? Nej, de får dem från sina lärare; de uttolkare av islam som i århundraden har försökt kidnappa denna religion genom sina fundamentalistiska idéer. Varför har de gjort det? Bibeln ger oss svaret: "Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande." (1 Tim 6:10)
Ja, så enkelt är det tydligen. Sådana låga motiv måste ligga bakom. Med modernt språk skulle vi uttrycka denna enkla men självklara sanning med "Money makes the world go round, the world go round, the…".
Vad har de statskupper som fundamentalister utfört under historiens gång lett till? Att revoltledarna och deras anhängare fått pengar och makt. Låt oss ta två exempel från vår egen tid, även om en historisk genomgång av de olika muslimska tolkningsskolorna under islams historia och hur de lierat sig med makten, skulle vara ytterst intressant: Wahabiterna i Saudiarabien och Talibanerna i Afghanistan. Wahabiterna sitter på sitt lands oljekällor och påverkar genom sitt ekonomiska inflytande politiken även i västvärldens länder. Och Talibanerna; kommer ni ihåg vilket lyx-palats man upptäckte att Usamas kumpan Mulla Omar hade när man trängde in i hans stad och intog den? Och detta var en man som predikade renhet, och enkelhet till sitt folk. Vad skulle Jesus sagt om dem? Det som han sa till fariséerna förstås: "De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem." (Matt 23:4)
Malmös islamister vill ha samma system, Sydsvenskan: "de vill införa sharialag och hyllar Osama bin Ladin" och "sharia den gudomliga lagen vill straffa otrohet med piskrapp, stölder med avhuggning av händer".
Svenska moderata muslimer har länge bönat och bett att svenska massmedia skulle ta upp dessa frågor för de känner inte igen sig i islamisternas ideologi. Ideologi, jag betonar det ordet, för ideologin har för dem tagit religionens och Guds plats. Den har alltså blivit en avgud, ett beläte, en demon. Att det är ideologi det egentligen handlar om vittnar även våra moderna språk: islamism, ordet slutar med samma suffix som övriga ideologier: kommunism, fascism, nazism, liberalism...
Ibland hävdas det att nazismens framfart kunde ha hindrats om man i ett tidigt skede av dess framväxt hade talat ut klart och tydligt. Det är säkert så, för sanningen är som ljuset som tar bort mörkret varhelst det lyser. Tänder man ett ljus i ett mörkt rum så försvinner mörkret. Råder lögnens mörker i människornas hjärtan skall det försvinna om sanningens ljus visas för dem. Kanske tycker ni jag är tradig om jag drar in Jesuscitat igen. Det behövs kanske inte, för vi vet vem som har sagt detta.
Men låt oss ta ett annat citat att avsluta med:"I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen". (Joh 1:4-5, 9)
Alltså, låt oss tala fritt om dessa frågor och inte låta oss skrämmas, innan det är försent.

Vad skulle Jesus ha sagt om dagens islamister?

2006-03-22T12:47:00.000-08:00

8 feb 2006

I Markusevangeliet 7:1-13 uttalar han sig om den tidens fundamentalister.

Markus 7:1-131. Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom, 2. och de såg att några av hans lärjungar åt bröd med orena händer, det vill säga utan att tvätta sig. 3. Fariseerna och alla andra judar håller fast vid fädernas regler och äter aldrig utan att ha tvättat sig om händerna, 4. och när de kommer från torget, äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kittlar. 5. Därför frågade fariseerna och de skriftlärda honom: ”Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas regler utan äter med orena händer?” 6. Han svarade: ”Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare, när det står: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 7. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud. 8. Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människornas regler.” 9. Och han sade: ”Det är just det rätta - att upphäva Guds bud för att låta era egna regler gälla! 10. Mose sade: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö. 11. Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: ’Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det gör jag till korban’ (det vill säga tempelgåva), 12. då kan ni inte låta honom göra något för sin far eller mor. 13. Så sätter ni Guds ord ur kraft genom de regler som ni har ärvt och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni.”
I alla religioner finns det fundamentalister. På Jesu tid var en del av den judiska sekten fariséerna sådana. Även i Katolska kyrkan har vi dem - det kan t.ex. vara personer som upphöjer latinet i mässan till en plats där det verkar bli viktigare än Gud själv; det blir till en avgud.
De bokstavstrogna fariséerna under Jesu tid är enligt honom hycklare. Varför? för att de sätter olika regler och lagar framför Gud (se nedan vers 6-9) och kärleken till medmänniskan (vers 10-13).
Islamisterna gör på liknande sätt. Genom att tolka olika koranverser och andra ord från Hadith bokstavligt bryter de mot Gud som är kärlek, och mot kärleken till andra människor som de borde respektera, och vars liv de borde vörda, eftersom deras liv rimligtvis måste vara en hjärtefråga för den Gud som har skapat dem.
Typiskt för islamismen är nämligen att man vill bokstavligen vill följa mängder av olika lagar och bestämmelser som skall reglera allt i livet från vaggan till graven. De omfattar livets alla områden; mat och näringsintag, behov som rör hur kropen gör sig av med avfallsprodukter, sömn, sexualitet, handel, politik, lagstiftning, internationella relationer, krig, fred, Gud..... Det tycks vara det som även fariséerna gjorde: "Fariseerna och alla andra judar håller fast vid fädernas regler och äter aldrig utan att ha tvättat sig om händerna, 4. och när de kommer från torget, äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många andra traditioner som de håller fast vid, som att skölja bägare, kannor och kittlar". Det var dock inte detta Jesus vände sig mot utan att de satte dessa regler före kärleken till Gud och medmänniska och att många av de regler de följde var deras egna påhitt.
Mycket av det islamisterna vill följa kan man nämligen inte hitta i koranen. Det är traditioner som tillkommit flera hundra år efter Profetens döds. Det gäller t.ex. förbudet av avbilda islams profet. Då kan den som vill, se en paralell i Jesus ord till fariséerna igen, ord somm han citerar från profeten Jesaja: "Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud.”
Islamisterna gör också, liksom fariséerna, Guds ord om intet ("8. Ni vänder er från Guds bud för att hålla fast vid människornas regler.” 9. Och han sade: ”Det är just det rätta - att upphäva Guds bud för att låta era egna regler gälla!") när de ogiltigförklarar Bibeln ord, som t.ex. kärleksbudet:Han svarade honom: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. 38. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.”" (Matt 22:37-40)
Men de ogiltigförklarar också hela Bibeln genom sin fundamentalistiska syn på andra religioner. Under de första århundradena av islams historia rådde en större öppenhet. Men så småningom och i etapper under de olika kalifaten, genom olika statskupper utförda av företrädare för en alltmer fundamentalistiska skolor kom en allt snävare tolkning att ta överhanden. Man skulle kunna säga att dessa har kapat den ursprungliga islam, förvanskat profeten Muhammeds islam. Moderata muslimska intellektuella har under denna mörka tid av islams historia satts åt sidan eller avrättats.
Glädjande är då att fundamentalisterna idag inte alls representerar alla muslimer, att det förmodligen finns hundratals miljoner muslimer som vill leva sin tro i det moderna samhället i respekt för andra människors religiösa och mänskliga rättigheter. De arabiska muslimerna är t.ex. inte i majoritet bland världens muslimer. I Asien t.ex. finns världens största muslimska land, Indonesien, som styrs av en lagstiftning som skiljer mellan stat och religion.

Publiceringen av Muhammedteckningarna har drivit in en kil i den muslimska världen

2006-03-22T12:39:00.000-08:00

8 feb 2006

I Sydsvenskan från idag kan man läsa om att olika muslimska grupper i Malmö är missnöjda över att inte Malmös stora moské undvikit att driva frågan om Muhammedbilderna. Detta och att Islamic Centers motstånd mot politik och religiös fundamentalism gör nu att olika muslimska grupper i Malmö vill grunda egna moskéer.
Men det handlar inte bara om Malmö. Längst ned i artikeln kan vi läsa att "de flesta muslimer muslimer är inte ”religiösa”, och att "de flesta av dem är bara muslimer ”till namnet” – de är inte mer religiösa än vanliga svenskar är kristna.
Och från olika håll i världen får vi dagligen rapporter om att det är vissa grupper som ligger bakom uppviglingen av de muslimska folkmassorna, och att dessa grupper använder situationen för att uppnå sina egna syften.
Det står också helt klart att inte alls alla muslimer ställer upp på dessa protester utan vill leva i en värld där grundläggande mänskliga rättigheter råder, alltså inte i en värld där sharia styr.
Är vi måhända på väg att se en utvecklig komma igång som till slut skall marginalisera fundamentalisterna och till sist göra att de tynar bort? Ja, det verkar ofrånkomligt eftersom de baserar sina ideologier på sådant som strider mot människans natur.
Risken är dock då i så fall stor att islamismen kommer att reagera våldsamt i sina dödsryckningar, att de, när de inser att de inte kan lyckas att få alla muslimer med sig och skapa "kalifatet" eller "umma" som till slut skall göra islam till den enda religionen i världen, kommer att ta till ännu mer våld.
I det fallet kommer inte Samuel Huntingtons "clash of civilizations" att vara mellan islam och kristendom utan mellan islamiska fundamentalister och moderna människor av alla religioner.