Från Dagen 24 september och SvD 23 september
"I Nacka utanför Stockholm finns långtgående planer på ett "Guds hus" - kyrka och moské under samma tak.
- Byggnaden är en kraftfull motvikt mot dem som ser muslimerna eller de romerska katolikerna som främmande och hotfulla element, säger biskop emeritus Bengt Wadensjö."
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=227214
"ENIGHET I Nacka har en modell tagits fram där vi bygger en kyrka och en moské som grannar under samma tak. Det är ett unikt projekt som växer fram i känslan av gemensam hemhörighet i Guds hus och tillit mellan dem som möts där, skriver biskop Bengt Wadensjö."
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-bygger-ihop-kyrka-och-moske_5381901.svd
Jag känner olika personer både i den katolska församlingen och i den Svenskkyrkliga som är engagerade i detta projekt och har följt det under året som gått.
I Sundsvall har vi en lite annorlunda men ändå liknande situation. Där har den katolska kyrkan blivit moské och katolska församlingen har köpt Svenska kyrkans kyrka i Nacksta och flyttat in där.
Artiklar om detta:
Nya moskén invigdes i dag
http://st.nu/lokalt/sundsvall/1.1945017-nya-mosken-invigdes-i-dag
Nya moskén välkomnar alla
http://st.nu/lokalt/sundsvall/1.1945316-nya-mosken-valkomnar-alla
I dag blir försäljningen av Nacksta kyrka klar
http://www.svenskakyrkan.se/sundsvall/NA/na_kyrkan.shtml
Nacksta Sankt Olof
http://sundsvall.rkkweb.nu/nacksta/index.htm
Nacksta kyrka blir romersk-katolsk för 3,9 miljoner
http://svt.se/2.55868/1.910475/nacksta_kyrka_blir_romersk-katolsk_for_3_9_miljoner?page1850910=4
Monday, September 27, 2010
Saturday, September 25, 2010
Är burka och nikab muslimskt?
Jag talade med en god vän från Libanon igår. Vi hade sett på ett program om Dubai där en kvinnlig fotograf visade bilder som genom att chockera ville visa på tabun som kunde ifrågasättas. Hon menade att nikabbruket inte är ett religiöst fenomen utan ett socialt.
Min vän sa då att bruket att kvinnor täcker sig på detta sätt kommer från stam- och klansamhällen och att det inte är från Koranen eller från islams profet Muhammed. Han har bara sagt att kvinnor ska klä sig anständigt. I olika ökenfolks stamsamhällen finns bruket för att gamla män gifter sig med unga flickor. De övertäcker sina unga fruar för att unga män inte ska titta på dem. Härav bruket alltså.
Min vän sa då att bruket att kvinnor täcker sig på detta sätt kommer från stam- och klansamhällen och att det inte är från Koranen eller från islams profet Muhammed. Han har bara sagt att kvinnor ska klä sig anständigt. I olika ökenfolks stamsamhällen finns bruket för att gamla män gifter sig med unga flickor. De övertäcker sina unga fruar för att unga män inte ska titta på dem. Härav bruket alltså.
Monday, January 01, 2007
Påven: fundamentalistisk tolkning av religion, inte religion: ideologi
I sin nyårsskrivelse om freden i världen förtydligar påven vad han sa i Regensburg om en förvanskning av gudsbegreppet inom vissa islamskolor.
Det är "oacceptabelt med föreställningar om Gud som sporrar till intolerans mot medmänniskorna och till att man i Guds namn använder sig av våld mot dem. Något som vi klart och tydligt måste framhålla är att krig i Guds namn aldrig kan godkännas! När en särskild uppfattning av Gud ligger till grund för kriminella handlingar, är detta ett tecken på att denna uppfattning redan har förvandlats till en ideologi".
Han visar på hur en förvrängning av gudsbegreppet gör att religion upphör att vara religion och istället blir till ideologi.
Detta, menar jag, är inte fallet i majoritetens islam, utan hos islamistiska skolor där fundamentalistisk islam lärs ut. Adepterna i dessa grupper verkar, utan att märka det, bli till brickor i ett storpolitiskt spel som antagligen i grunden är emot deras djupa religiösa övertygelse.
Påvens skrivelse i sin helhet:
http://www.katobs.se/pope_peace_2007.htm
Det är "oacceptabelt med föreställningar om Gud som sporrar till intolerans mot medmänniskorna och till att man i Guds namn använder sig av våld mot dem. Något som vi klart och tydligt måste framhålla är att krig i Guds namn aldrig kan godkännas! När en särskild uppfattning av Gud ligger till grund för kriminella handlingar, är detta ett tecken på att denna uppfattning redan har förvandlats till en ideologi".
Han visar på hur en förvrängning av gudsbegreppet gör att religion upphör att vara religion och istället blir till ideologi.
Detta, menar jag, är inte fallet i majoritetens islam, utan hos islamistiska skolor där fundamentalistisk islam lärs ut. Adepterna i dessa grupper verkar, utan att märka det, bli till brickor i ett storpolitiskt spel som antagligen i grunden är emot deras djupa religiösa övertygelse.
Påvens skrivelse i sin helhet:
http://www.katobs.se/pope_peace_2007.htm
Monday, November 27, 2006
Hur var det nu med islams historia i Europa?
Historien om de muslimska relationerna med de kristna och judarna ger oss inte anledning att känna optimism på det sätt som en del människor så lättvindigt tror.
"Påståendena att muslimerna skulle ha varit så toleranta mot sina kristna och judiska minoriteter hör till stor del till myten, och historien om islams erövring och dominering i Mellanöstern, den iberiska halvön och i Balkanländerna klargör detta tillräckligt starkt. I området som i modern tid upptas av Spanien och Portugal, där muslimerna regerade från år 716 och som inte blev helt befriat från muslimskt styre förrän år 1491 när man fick ge upp Granada, tolererades kristna och judar bara som ”dhimmis”. De utsattes för beskattning som straff för att de inte var muslimer, rättslig diskriminering och en hel rad av större och mindre förödmjukelser. Om en dhimmi skadade en muslim gick hela hans församling miste om beskydd och kunde utan rättslig påföljd för förövarna bli utsatt för plundring, förslavning och mord. Hårda repressalier som kunde inkludera stympning, deportation och korsfästelse ålades kristna som bad kristna kungar om hjälp eller vilka kunde misstänkas ha konverterat till islam av opportunistiska skäl. Razzior i syfte att plundra ägde rum flera gånger om året mot de spanska kungadömena i norr och också mot Frankrike och Italien och hemförde byte i form av slavar. Kalifen i Andalusien ägde en armé bestående av kristna slavar från hela Europa och hade också ett harem som bestod av tillfångatagna kristna kvinnor. Den judiska församlingen på den iberiska halvön led liknande former av diskriminering och bestraffningar, vilka innefattade tillsägelser om hur en jude skulle vara klädd. En progrom som ägde rum i Granada år 1066 utrotade den judiska befolkningen där och dödade mer än femtusen människor.
Det arabiska styret i Spanien och Portugal var en katastrof för kristna och judar, liksom det turkiska var i Balkanländerna. Den ottomanska erövringen av Balkan började i mitten på 1400-talet och fullföljdes under de nästkommande tvåhundra åren. Kyrkor förstördes eller förvandlades till moskéer och de judiska och kristna befolkningarna tvingades att byta boplatser och att bli slavar. Utdelande eller tillbakadragande av skydd berodde helt och hållet på sinnelaget hos den ottomanske härskaren som just var vid makten. Kristna som vägrade att avfälla från sin tro blev beskattade och fick utföra tvångsarbete. Där som utövandet av tron inte helt förbjöds utsattes det dock för hinder – till exempel genom införandet av söndagen som den enda lagligt tillåtna marknadsdagen. Våldsam förföljelse var ett ständigt hot. Enligt beräkningar av forskarna avrättade ottomanerna före det grekiska självständighetskriget år 1828 elva patriarker av Konstantinopel, nära etthundra biskopar och flera tusen präster, diakoner och munkar. Lekmän förbjöds att utöva vissa yrken och hantverk, ibland till och med från att rida på en häst med sadel och ända fram till sjuttonhundratalet levde deras tonårspojkar under hotet av att bli slavar inom militärväsendet och att tvingas till omvändelse. Detta gjorde att det eventuellt fanns en miljon janitsjarsoldater under det ottomanska väldet. Under bysantinskt välde ägde halvön en hög nivå av ekonomisk produktivitet och kulturell utveckling. Allt detta sveptes bort av den ottomanska erövringen och ersattes med en allmän och utdragen nedgång i produktivitet. "
Detta skriver den lärde och mycket kontroversielle ärkebiskopen av Sydney.
Se hela artikerln här:
Kan Islam och de västliga demokratierna leva tillsammans i fred? av Kardinal George Pell, ärkebiskop av Sydney
"Påståendena att muslimerna skulle ha varit så toleranta mot sina kristna och judiska minoriteter hör till stor del till myten, och historien om islams erövring och dominering i Mellanöstern, den iberiska halvön och i Balkanländerna klargör detta tillräckligt starkt. I området som i modern tid upptas av Spanien och Portugal, där muslimerna regerade från år 716 och som inte blev helt befriat från muslimskt styre förrän år 1491 när man fick ge upp Granada, tolererades kristna och judar bara som ”dhimmis”. De utsattes för beskattning som straff för att de inte var muslimer, rättslig diskriminering och en hel rad av större och mindre förödmjukelser. Om en dhimmi skadade en muslim gick hela hans församling miste om beskydd och kunde utan rättslig påföljd för förövarna bli utsatt för plundring, förslavning och mord. Hårda repressalier som kunde inkludera stympning, deportation och korsfästelse ålades kristna som bad kristna kungar om hjälp eller vilka kunde misstänkas ha konverterat till islam av opportunistiska skäl. Razzior i syfte att plundra ägde rum flera gånger om året mot de spanska kungadömena i norr och också mot Frankrike och Italien och hemförde byte i form av slavar. Kalifen i Andalusien ägde en armé bestående av kristna slavar från hela Europa och hade också ett harem som bestod av tillfångatagna kristna kvinnor. Den judiska församlingen på den iberiska halvön led liknande former av diskriminering och bestraffningar, vilka innefattade tillsägelser om hur en jude skulle vara klädd. En progrom som ägde rum i Granada år 1066 utrotade den judiska befolkningen där och dödade mer än femtusen människor.
Det arabiska styret i Spanien och Portugal var en katastrof för kristna och judar, liksom det turkiska var i Balkanländerna. Den ottomanska erövringen av Balkan började i mitten på 1400-talet och fullföljdes under de nästkommande tvåhundra åren. Kyrkor förstördes eller förvandlades till moskéer och de judiska och kristna befolkningarna tvingades att byta boplatser och att bli slavar. Utdelande eller tillbakadragande av skydd berodde helt och hållet på sinnelaget hos den ottomanske härskaren som just var vid makten. Kristna som vägrade att avfälla från sin tro blev beskattade och fick utföra tvångsarbete. Där som utövandet av tron inte helt förbjöds utsattes det dock för hinder – till exempel genom införandet av söndagen som den enda lagligt tillåtna marknadsdagen. Våldsam förföljelse var ett ständigt hot. Enligt beräkningar av forskarna avrättade ottomanerna före det grekiska självständighetskriget år 1828 elva patriarker av Konstantinopel, nära etthundra biskopar och flera tusen präster, diakoner och munkar. Lekmän förbjöds att utöva vissa yrken och hantverk, ibland till och med från att rida på en häst med sadel och ända fram till sjuttonhundratalet levde deras tonårspojkar under hotet av att bli slavar inom militärväsendet och att tvingas till omvändelse. Detta gjorde att det eventuellt fanns en miljon janitsjarsoldater under det ottomanska väldet. Under bysantinskt välde ägde halvön en hög nivå av ekonomisk produktivitet och kulturell utveckling. Allt detta sveptes bort av den ottomanska erövringen och ersattes med en allmän och utdragen nedgång i produktivitet. "
Detta skriver den lärde och mycket kontroversielle ärkebiskopen av Sydney.
Se hela artikerln här:
Kan Islam och de västliga demokratierna leva tillsammans i fred? av Kardinal George Pell, ärkebiskop av Sydney
Tuesday, October 24, 2006
Påven i Regensburg: missförstådd provokatativ inbjudan till dialog
I debatten som följde efter påvens tal i Regensburg har kärnfrågan ofta kommit i skymundan:
hur en missriktad kristen teologi varit orsaken till den sekularism som banat väg för 1900-talets totalitära ateistiska regimer och för det andliga och etiska vakuum som dagens Europa lider av och som i sin tur är oacceptabel för övriga världsreligioner, särskilt islam:
min artikel i Katolsk Observatör:
Kristendomen europeisk eller universell?
http://www.katobs.se/
hur en missriktad kristen teologi varit orsaken till den sekularism som banat väg för 1900-talets totalitära ateistiska regimer och för det andliga och etiska vakuum som dagens Europa lider av och som i sin tur är oacceptabel för övriga världsreligioner, särskilt islam:
min artikel i Katolsk Observatör:
Kristendomen europeisk eller universell?
http://www.katobs.se/
Lidande och hopp
Kommentarer till påven Benedikts tal i Regensburg och reaktionerna på detta
Av f.Samih Raad (Doktor i filosofi och islamiska och arabiska studier, bosatt i Frankrike)
Tisdagen den 12 september 2006 höll teologen, påve Benedikt XVI, en högt flygande reflektion över förhållandet mellan tro och förnuft framför universitetsstuderande i Regensburg. Han berättade hur han, genom egen erfarenhet 1959, vid universitet i Rom tillsammans med kolleger från olika fakulteter fann hur viktigt det var att på rätt sätt använda förnuftet och hur de bemödat sig att visa att tron och förnuftet stöder varandra.
Påven berättade vidare att dessa minnen uppväcktes när han nyligen läste en dialog om kristendom och islam och om deras respektive grundsanningar. Det handlar om ett samtal mellan den bildade byzantinske kejsaren Manuel II paleolog och en lärd iranier i vinterlägret i Ankara 1391. Detta samtal publicerades av min gamla professor Adel Théodore Khoury (libanes och professor i Münster).
Vid detta tillfälle citerade den helige Fadern den sjunde dialogen. Det är detta citat som har framkallat muslimernas reaktion, ty i deras ögon hade påven rört vid det ”heliga” och orörbara i islam.
För den vetenskapliga noggrannhetens skull återger jag här de paragrafer där muslimerna känt sig träffade.
Texten säger:
I den av professor Khoury utgivna sjunde samtalsrundan (d???e??? , dialexis – ”kontrovers”) kommer kejsaren in på ämnet jihad, det heliga kriget. Kejsaren visste säkert att det i Sura 2, 256 står: ”Det bör ej råda tvång i trosangelägenheter”. Det är en av de tidiga surorna, från den tiden då, enligt vad några specialister anser, Muhammed själv ännu var maktlös och hotad. Men kejsaren kände naturligtvis också till de i Koranen införda, senare tillkomna bestämmelserna om det heliga kriget. Utan att gå in på detaljer såsom den olika behandlingen av ”skriftens folk” och ”de otrogna”, vänder sig kejsaren på ett förvånansvärt ovänligt sätt, i en för oss överraskande brysk form, till sin samtalspartner, helt enkelt med den centrala frågan om förhållandet mellan religion och våld överhuvudtaget. Han säger:
”Visa mig då vad nytt Muhammed har kommit med, och du kommer bara att finna sådant som är dåligt och omänskligt, som till exempel när han föreskrev att tron som han förkunnade skulle utbredas med svärdets makt”[3].
Kejsaren motiverar sedan ingående, efter att han så grovt hade angripit sin samtalspartner, varför det är ologiskt att utbreda tron genom våld. Detta står i motsats till Guds väsen och till själens väsen.
”Gud finner inget behag i blod, och att inte handla enligt förnuftet, inte ”syn-logo” (”med Logos”), det strider mot Guds väsen. Tron är själens frukt, inte kroppens. Den som alltså vill föra någon till tron måste kunna tala väl och tänka rätt… För att övertyga en förnuftig själ, behöver man inte bruka sin arm, inte tillhyggen eller något av de vapen med vilka man kan hota någon med döden…”[4].
Den avgörande satsen i denna argumentation mot omvändelse genom bruk av våld lyder: Att inte handla enligt förnuftet är något som strider mot Guds väsen [5]. Textutgivaren, Theodore Khoury, kommenterar detta så: För kejsaren som är en i grekisk filosofi uppfostrad byzantin är denna sats evident. Men för den muslimska läran är Gud absolut transcendent. Hans vilja är inte bunden vid någon av våra kategorier, inte ens av förnuftets [6]. För att illustrera detta citerar professor Khoury ett arbete av den kände franske islamologen Roger Arnaldez, som påpekar att Ibn Hazn går så långt som att förklara att Gud inte heller är bunden av sitt eget ord och att ingenting förpliktar honom att uppenbara sanningen för oss. Om det vore hans vilja, skulle människan till och med kunna åläggas att tillbe avgudar [7].
***Denna text, från början en vetenskaplig text för universitetet, utgör endast 20% av påvens fullständiga tal. Påven höll inte på att analysera ett speciellt islamiskt tema, utan han bara citerade en historisk text.
Jag har redan studerat denna dialog, på arabiska, med muslimska kolleger på universitetet vid en kurs som handlade om historiska islamiska-kristna efterforskningar. Jag minns mycket väl att mina muslimska kolleger betraktade denna text som vilken annan text som helst. Hur som helst! På grund av detta citat har vanliga muslimer och några med högre befattningar känt sig kränkta av detta tal. A andra sidan har också vi kristna känt oss illa till mods på grund av deras verbala eller fysiskt våldsamma reaktioner!
Trots detta har hoppet om dialog och frid inte lämnat oss!
Gemensamt lidande:
Kristna, muslimer, alla som söker fred, alla som vill ha en dialog, alla människor har tagit till sig problemet. Lidandet är en gemensam sak för oss alla. Jag skulle vilja nämna några:
Citatet i denna text, eller hur man tolkat detta citat har framkallat smärta hos en majoritet av våra muslimska bröder.- Något som ofta upprepats är att en majoritet av läsarna har inte läst hela texten.
- Dessutom har denna smärta och denna oförståelse även smärtat den helige Fadern och de kristna. Påven personligen och många av Kyrkans ledare har gett uttryck för detta i många tal.
- Vissa muslimers reaktioner har varit ofta återkommande och ibland inte kontrollerade. De har orsakat moraliska problem för de kristna och för vissa muslimer.
- Dessa lidanden uppenbarar en brinnande och stor längtan hos alla: den ömsesidiga saknaden av förståelse. Alla ansträngningar som Kyrkan har gjort, under och efter Vatikankonciliet II har trots allt ännu inte gjort det möjligt för Kyrkan att inom sig låta växa fram större medvetenhet och bättre förståelse för islam och för muslimerna. Å andra sidan finner vi inget officiellt försök hos muslimerna att förstå vare sig kristendom eller de kristna, inte heller hur de kristna idag förstår islam eller muslimerna. Alla de försök som finns, är personliga initiativ, och jag tillåter mig att säga att de inte är särskilt fruktbara för närvarande. Det är mycket smärtsamt!
- Vi kan inte finna någon som kan bära ansvaret för vissa muslimers våldsamma reaktioner.
- Å ena sidan har vissa politiska eliters utsago och deras lättillgängliga förslag och å andra sidan folkets skrik utan ände på gatorna som om de förberedde sig för krig, framkallat stor smärta hos oss!
Trots att påven framfört sin sorg till muslimerna, då han förklarade sig vara ”verkligt ledsen” över den våg av indignation som blev följden av ett av hans citat om islam och våld, texter som ”inte på något sätt” uttrycker hans personliga åsikt, har vi hitintills inte fått annat än krav på ursäkter! Vi tror trots allt att det räcker med påvens ursäkter!
Förhoppningarna vi bär på:
Trots allt detta lidande tror vi att vi kan ta oss igenom denna icke-dialog, denna återvändsgränd och att vi kan dra en väg mot livet och ljuset.
- Publicera en officiell översättning av detta tal med tydliga förklaringar, på språk som förstås av muslimerna och utan tvetydigheter.
Kyrkans oföränderliga svar är den interreligiösa dialogen, och speciellt med muslimerna. Det är livsviktigt för vår värld. Vid konciliet Vatikan II har Kyrkan förklarat i en Dogmatisk Konstitution ’Lumen Gentium’ ”om Kyrkan” (nr 16): ” Frälsningsbeslutet omfattar emellertid även dem som erkänner Skaparen, bland dem i synnerhet muslimerna, som bekänner sig till Abrahams tro och med oss tillber den ende Guden, den barmhärtige, som skall döma människorna på den yttersta dagen."
Än en gång har Kyrkan bekräftat denna undervisning i Nostra Aetate, ’Kyrkan och de icke-kristna religionerna’ (nr 3) och påminner att den ”med högaktning betraktar även muslimerna, som tillber den ende Guden, den levande och i sig varande, den barmhärtige och allsmäktige, himmelens och jordens Skapare, den som har talat till människorna” och att hon är trogen denna undervisning.
De religiösa ledarna, både muslimer och kristna, är på nytt förpliktade att inte bara säga nej till de historiska konflikterna utan att också skapa en andlig miljö för en verklig dialog.- Med utgångspunkt från detta påstående säger vi att det inte finns ett ”civilisationskrig”, utan det finns ett ’krig mot civilisationen’, därför att vi tror att vi aldrig kommer att finna en civilisation som skapar krig, utan däremot den sanna civilisationen är den som skapar fred och rättvisa.
- Det är nödvändigt att Kyrkan i våra dagar på nytt försäkrar att hon står på världsrättvisans sida.
- Det är också nödvändigt att muslimerna blir medvetna om att, i Väst, är religionen och Staten verkligt åtskilda och att alla konstitutioner i Europa är konfessionslösa.
- Det är också nödvändigt att de civila och politiska ledarna samt medierna är medvetna om sitt ansvar att lära människorna att föra en dialog och att förstå varandra.
- Det är mycket brådskande att den muslimska världen skapar vetenskapliga institutioner för att förstå kristendomen och vår tids kristna så att de inte förblir fastlåsta i historien eller i Koranens teologi om kristendom.
- Å andra sidan, med tanke på gångna tiders tecken, är Kyrkan kallad att fördjupa de muslimska och arabiska studierna i sina universitet, i synnerhet de antropologiska och sociologiska studierna. Ty man har upptäckt att de dogmatiska studierna, som jämförande teologi eller apologetik inte räcker till för att skapa en gynnsam förståelse för islam och muslimska samhällen.
Perspektiv:
Det tycks mig som om ”vandringen” mot den internationella förståelsen och freden inte är långt borta. Det som har blivit uppenbart under dessa senaste krisdagar, trots att krisen skapade mycket lidande och ibland våld, är en intensiv önskan om rättvisa … det är lidandet som för till uppståndelsen.
Kyrkan är medveten om, idag mer än förr, att vi kan skapa fred tillsammans med muslimerna som ”tillber med oss den ende Guden” och tillsammans med alla människor av god vilja.
Kyrkan förblir alltid trogen Jesus Kristus som är ”den sanna Vägen, Sanningen och Livet” (Joh 14:6) och Pingstens Ande (Apg 2) som är närvarande och verksam nu och som kan leda oss mot den sanna förståelsen.
(Översättning från franska av Yvonne Liljefors) Artikeln publicerad i Katolsk Observatör http://www.katobs.se/
Saturday, April 29, 2006
Vem vill ha muslimskt ghetto i Sverige?
Sveriges muslimska förbunds ordförande Mahmoud Aldebe skrev under veckan som gick ett brev till de svenska partier som deltar i årets val.
De lagändringar han vill få igenom i Sverige är helt i linje med den islamistiska, fundamentalistiska indelningen av världen i vi och de; de rena och de orena, de trogna och de otrogna. I denna värld skall vissa (de trogna) ha privilegier och inte beblanda sig med de otrogna.
Förslagen i brevet visar vart och ett att detta är syftet:
1 Det behövs särlagstiftning för religionsfrid.
> T.ex. kan detta betyda att yttrandefrihet inte skall råda vad gäller religiösa personligheter eller symboler; ex. Muhammedteckningsdebatten.
2. Det behövs särlagstiftning i familjerätten som är anpassad till islam - för äktenskap, skilsmässa, vård av barn och omhändertagande av minderåriga.
> Det kan betyda att sociala myndigheter inte skall kunna ingripa:
- om föräldrar låser in sina döttrar inom hemmets väggar med förbud att umgås med opassande pojkvänner.
- om föräldrar slår sina döttrar för att de vill bete sig som svenska ungdomar.
> Att muslimska kvinnor inte skall kunna skilja sig:
- från en make som slår dem eftersom islam tillåter detta.
- om deras äktenskap ingåtts genom tvång.
3. Muslimer bör ges laglig rätt till betald ledighet för fredagsbön och islams två stora helger - Eid al fitr och Eid al Adha.
> Rimligtvis borde de då inte kunna ha ledigt under de kristna helgerna, eller så måste vi i Sverige införa ett system som i Libanon där alla har ledigt på judiska, kristna och muslimska helger.
4. Kommunerna bör gå i borgen för räntefria lån till byggen av en moské i varje stad.
> Varför skall byggandet av muslimska gudstjänstlokaler åtnjuta detta privilegium när andra religioner i Sverige inte har detta? Bakom ett sådant krav ligger uppfattningen att islam är en bättre religion än andra religioner och ett elitistiskt sekteristiskt tänkande om muslimerna som personer, nämligen att de är mer värda än andra människor.
5. Imamer bör få status som lärare i hemspråk och religion.
> Detta innebär att islams syn på andra religioner kommer ges till muslimska barn. Denna syn grundar sig inte på objektiva religionsvetenskapliga kriterier som svenska religionskunskapsböcker gör utan på trosföreställningar. De imamer som verkar i Sverige är dessutom utbildade i muslimska länder och många företräder den saudiska wahabistiska (fundamentalistiska) formen av islam som finansierar moskéer, friskolor, föreningslokaler mm. i Sverige mot att wahabismen sprids. Pengar ges mot att imamer som godkänts av saudierna skickas till Sverige.
6. Kommunerna bör stödja etableringen av islamiska grundskolor.
> Nu vill man ha inte bara statligt stöd till muslimska friskolor utan även kunna ha grundskolor.
7. Alla kommuner bör minst två kvällar i veckan separera män från kvinnor i gym och simhallar.
> Man vill se till att muslimska flickor fortsätter att leva i en harem-liknande värld där deras kön kontrolleras av manliga förmyndare.
8 Alla kommuner bör reservera särskilda begravningsplatser för muslimer.
> Andra trossamfund i Sverige har alltid kunnat ordna egna gravkvarter på Svenska kyrkogårdar om behov funnits. Nu skall islam åtnjuta privilegiet att kommunerna skall göra detta arbete åt dem.
9. Det bör finnas imamutbildning på svenska högskolor.
> I så fall måste denna utbildning baseras på objektiva religionsvetenskapliga discipliner och vara icke-konfessionell liksom teologi-utbildningen på svenska universitet som ligger till grund för prästutbildningen i Svenska kyrkan. Annars kommer den ena eller den andra muslimska teologiska skolan bli rådande och objektiviteten förloras. En modell vore att låta den grundas på de islamologiska kurser som redan finns på olika svenska universitet.
Men Mahmoud Aldebe tycks dock inte representera majoriteten av Sveriges muslimer.
Sydsvenskan skriver att "brevet mötte på fredagen stor irritation bland Sveriges muslimska förbunds 55 medlemsförsamlingar. Idriz Karaman som är imam i Bosniska moskén i Malmö och är huvudimam för Sveriges alla bosniska muslimer, som utgör mer än hälften av medlemmarna i Sveriges muslimska förbund: "Det är allvarligt av Aldebe att göra ett sådant här utspel utan att förankra det på ett styrelsemöte. Jag är talesman för alla bosnier i Sverige, men jag kan ju inte talas på deras vägnar utan att förankra vad jag har att säga bland olika organisationer"
http://sydsvenskan.se/malmo/article156076.ece
Krav på muslimska lagar i Sverige skapar maktkamp, Sydsvenskan 2006-04-30
De lagändringar han vill få igenom i Sverige är helt i linje med den islamistiska, fundamentalistiska indelningen av världen i vi och de; de rena och de orena, de trogna och de otrogna. I denna värld skall vissa (de trogna) ha privilegier och inte beblanda sig med de otrogna.
Förslagen i brevet visar vart och ett att detta är syftet:
1 Det behövs särlagstiftning för religionsfrid.
> T.ex. kan detta betyda att yttrandefrihet inte skall råda vad gäller religiösa personligheter eller symboler; ex. Muhammedteckningsdebatten.
2. Det behövs särlagstiftning i familjerätten som är anpassad till islam - för äktenskap, skilsmässa, vård av barn och omhändertagande av minderåriga.
> Det kan betyda att sociala myndigheter inte skall kunna ingripa:
- om föräldrar låser in sina döttrar inom hemmets väggar med förbud att umgås med opassande pojkvänner.
- om föräldrar slår sina döttrar för att de vill bete sig som svenska ungdomar.
> Att muslimska kvinnor inte skall kunna skilja sig:
- från en make som slår dem eftersom islam tillåter detta.
- om deras äktenskap ingåtts genom tvång.
3. Muslimer bör ges laglig rätt till betald ledighet för fredagsbön och islams två stora helger - Eid al fitr och Eid al Adha.
> Rimligtvis borde de då inte kunna ha ledigt under de kristna helgerna, eller så måste vi i Sverige införa ett system som i Libanon där alla har ledigt på judiska, kristna och muslimska helger.
4. Kommunerna bör gå i borgen för räntefria lån till byggen av en moské i varje stad.
> Varför skall byggandet av muslimska gudstjänstlokaler åtnjuta detta privilegium när andra religioner i Sverige inte har detta? Bakom ett sådant krav ligger uppfattningen att islam är en bättre religion än andra religioner och ett elitistiskt sekteristiskt tänkande om muslimerna som personer, nämligen att de är mer värda än andra människor.
5. Imamer bör få status som lärare i hemspråk och religion.
> Detta innebär att islams syn på andra religioner kommer ges till muslimska barn. Denna syn grundar sig inte på objektiva religionsvetenskapliga kriterier som svenska religionskunskapsböcker gör utan på trosföreställningar. De imamer som verkar i Sverige är dessutom utbildade i muslimska länder och många företräder den saudiska wahabistiska (fundamentalistiska) formen av islam som finansierar moskéer, friskolor, föreningslokaler mm. i Sverige mot att wahabismen sprids. Pengar ges mot att imamer som godkänts av saudierna skickas till Sverige.
6. Kommunerna bör stödja etableringen av islamiska grundskolor.
> Nu vill man ha inte bara statligt stöd till muslimska friskolor utan även kunna ha grundskolor.
7. Alla kommuner bör minst två kvällar i veckan separera män från kvinnor i gym och simhallar.
> Man vill se till att muslimska flickor fortsätter att leva i en harem-liknande värld där deras kön kontrolleras av manliga förmyndare.
8 Alla kommuner bör reservera särskilda begravningsplatser för muslimer.
> Andra trossamfund i Sverige har alltid kunnat ordna egna gravkvarter på Svenska kyrkogårdar om behov funnits. Nu skall islam åtnjuta privilegiet att kommunerna skall göra detta arbete åt dem.
9. Det bör finnas imamutbildning på svenska högskolor.
> I så fall måste denna utbildning baseras på objektiva religionsvetenskapliga discipliner och vara icke-konfessionell liksom teologi-utbildningen på svenska universitet som ligger till grund för prästutbildningen i Svenska kyrkan. Annars kommer den ena eller den andra muslimska teologiska skolan bli rådande och objektiviteten förloras. En modell vore att låta den grundas på de islamologiska kurser som redan finns på olika svenska universitet.
Men Mahmoud Aldebe tycks dock inte representera majoriteten av Sveriges muslimer.
Sydsvenskan skriver att "brevet mötte på fredagen stor irritation bland Sveriges muslimska förbunds 55 medlemsförsamlingar. Idriz Karaman som är imam i Bosniska moskén i Malmö och är huvudimam för Sveriges alla bosniska muslimer, som utgör mer än hälften av medlemmarna i Sveriges muslimska förbund: "Det är allvarligt av Aldebe att göra ett sådant här utspel utan att förankra det på ett styrelsemöte. Jag är talesman för alla bosnier i Sverige, men jag kan ju inte talas på deras vägnar utan att förankra vad jag har att säga bland olika organisationer"
http://sydsvenskan.se/malmo/article156076.ece
Krav på muslimska lagar i Sverige skapar maktkamp, Sydsvenskan 2006-04-30
Tuesday, March 28, 2006
Håller islamisterna på att förvandla världsreligionen islam till en sekt?
Det pluralistiska samhället är islamisternas stora skräck
Regeringen har utlyst 2006 till mångkulturår. Flera debattörer, däribland också muslimska, har i det sammanhanget pekat på att islamister i Sverige försöker göra sin tolkning av islam till den enda gällande.
T.ex. skriver Nalin Pekgul att de försöker få sekulariserade liberala muslimer i Sverige att anamma föreställningen att barnuppfostran ”måste innebära att barnen tvingas ta avstånd från svenska traditioner”, att barn skall ”lära sig att förakta människor som utövar sin religion på annat sätt än de själva”, och ”att göra skillnad på vi och dom”.
Sydsvenskan huvudledare från 15 mars skriver ”att se människor som kollektiv och inte som individer är en farlig farsot”.
Att dela upp människor i ”vi och dom” är just att se människor som kollektiv och inte som individer.
Varför vill islamisterna göra det? Jag menar att vi kan finna svaret på frågan om vi analyserar vad islamism handlar om. En av dess grundläggande principer är nämligen att, utan en historiekritisk granskning, leva islam som de tror islams profet Muhammed levde i Medina på 600-talet efter Kristus.
Vad islamisterna då inte beaktar är att islam kommit till och vuxit fram i en kollektivistisk samhällsstruktur som obönhörligen håller på att försvinna i och med globaliseringen av världen.
Muhammed förankrade islams grundidéer i en social struktur: det muslimska folket som religiös och social organism; den muslimska nationen; den religiösa staten – Umma. Denna var bärare och förmedlare av de religiösa trossatserna genom ett strukturerat levnadssätt som gällde där. Islam kom därför under århundraden att knytas så intimt samman med kollektivet att religionen i hög grad kom att identifiera sig med det muslimska samhället, den muslimska nationen, kalifatet. För många muslimer som fötts och vuxit upp i detta religiösa och kulturella klimat och som har flyttat till väst har det inneburit att de i olika grad slutat leva enligt sitt ursprungssamhälles regler. Vissa har börjat äta griskött, dricka alkohol, och på olika sätt anamma västliga sekulariserade vanor, samt börjat skaffa sig de värderingar som det liberala sekulariserade samhället är byggt på.
Detta är något som religiösa auktoriteter i den muslimska världen är väl medvetna om. Man har därför sedan ett antal år börjat sända religiösa ledare till västvärlden för att få sina utvandrade trosfränder att bli ”goda muslimer” igen. Saudiarabien t.ex. satsar stora summor pengar till detta.
Skälen kan vara många. Ett skäl är förmodligen att det ständigt ökande antalet sekulariserade muslimer upplevs som ett hot. De är ett hot mot en maktstruktur som grundar sig på en fundamentalistisk, anti-intellektualistisk världsbild. Därför är de ett hot mot de privilegier som dessa makthavare besitter. De har under århundraden haft de muslimska ländernas befolkningar i ett intellektuellt järngrepp som i sin tur varit basen för ett politiska järngrepp.
En grundprincip för denna maktställning har just varit anti-intellektualismen, vilken inneburit att man inte fått ifrågasätta den rådande tolkningsmodellen av islam. Yttrande- och religionsfrihet har alltså inte rått. En av islamismens grundprinciper är därför begränsad yttrandefrihet.
Varför vill islamisterna att moderna europeiska muslimer skall lära sina barn att dela upp världen i ”vi och dom”? Svaret finns just i det förhållandet att deras typ av islam bara kan levas i kollektivet eftersom kollektivet är garanten för kontrollen av de enskilda individernas efterlevnad av islamismen. När man fråntar människor rätten att tänka kritiskt blir de nämligen mindre och mindre individer och absorberas mer och mer av kollektivet.
När däremot muslimska invandrare i Sverige börjar leva med människor som inte delar de åsikter som styr i det muslimska ”Umma” måste de konfronteras med föreställningar och idéer som är annorlunda än deras egna: de mänskliga fri- och rättigheterna, andra religiösa uppfattningar. Detta i sin tur kan leda till ifrågasättande av det egna kollektivets värdegrund.
Det är ingen tillfällighet att de flesta attentat som utförs av islamister världen över inte har västerländska mål utan riktas mot muslimer - de liberala modernt tänkande muslimerna är det största hotet mot islamismens världsbild. Detta har också Usama bin Ladin och hans olika allierade deklarerat vid olika tillfällen.
Trots att den modell som islamisterna vill att alla muslimer skall leva efter är en enda: samhället i Medina under profetens tid så har tolkningen av hur detta skall förverkligas varierat under olika tidsepoker av islams historia. Olika läroskolor har avlöst varandra genom blodiga kupper i kampen om makten över världens muslimer. Och ofta har den riktning som segrat utropat sig som den enda sanna. Kampen har stått mellan mera liberala eller mera fundamentalistiska tolkningsmodeller. De fundamentalistiska skolorna tycks ha dominerat under de sista 1000 åren i flertalet muslimska länder. Först under 1900-talet har mera liberala tänkare kunnat göra sig hörda.
Det islamister idag vill genomföra är en enda världsomspännande muslimsk nation ”kalifatet”. Detta är förmodligen det enda sättet att behålla en fundamentalistisk tolkning vid liv eftersom muslimerna på det viset isoleras från resten av världen med dess för islam ”farliga” idéer.
I grund och botten vill man förvandla världsreligionen islam till en anakronistisk människofientlig och livsförnekande sekt.
Regeringen har utlyst 2006 till mångkulturår. Flera debattörer, däribland också muslimska, har i det sammanhanget pekat på att islamister i Sverige försöker göra sin tolkning av islam till den enda gällande.
T.ex. skriver Nalin Pekgul att de försöker få sekulariserade liberala muslimer i Sverige att anamma föreställningen att barnuppfostran ”måste innebära att barnen tvingas ta avstånd från svenska traditioner”, att barn skall ”lära sig att förakta människor som utövar sin religion på annat sätt än de själva”, och ”att göra skillnad på vi och dom”.
Sydsvenskan huvudledare från 15 mars skriver ”att se människor som kollektiv och inte som individer är en farlig farsot”.
Att dela upp människor i ”vi och dom” är just att se människor som kollektiv och inte som individer.
Varför vill islamisterna göra det? Jag menar att vi kan finna svaret på frågan om vi analyserar vad islamism handlar om. En av dess grundläggande principer är nämligen att, utan en historiekritisk granskning, leva islam som de tror islams profet Muhammed levde i Medina på 600-talet efter Kristus.
Vad islamisterna då inte beaktar är att islam kommit till och vuxit fram i en kollektivistisk samhällsstruktur som obönhörligen håller på att försvinna i och med globaliseringen av världen.
Muhammed förankrade islams grundidéer i en social struktur: det muslimska folket som religiös och social organism; den muslimska nationen; den religiösa staten – Umma. Denna var bärare och förmedlare av de religiösa trossatserna genom ett strukturerat levnadssätt som gällde där. Islam kom därför under århundraden att knytas så intimt samman med kollektivet att religionen i hög grad kom att identifiera sig med det muslimska samhället, den muslimska nationen, kalifatet. För många muslimer som fötts och vuxit upp i detta religiösa och kulturella klimat och som har flyttat till väst har det inneburit att de i olika grad slutat leva enligt sitt ursprungssamhälles regler. Vissa har börjat äta griskött, dricka alkohol, och på olika sätt anamma västliga sekulariserade vanor, samt börjat skaffa sig de värderingar som det liberala sekulariserade samhället är byggt på.
Detta är något som religiösa auktoriteter i den muslimska världen är väl medvetna om. Man har därför sedan ett antal år börjat sända religiösa ledare till västvärlden för att få sina utvandrade trosfränder att bli ”goda muslimer” igen. Saudiarabien t.ex. satsar stora summor pengar till detta.
Skälen kan vara många. Ett skäl är förmodligen att det ständigt ökande antalet sekulariserade muslimer upplevs som ett hot. De är ett hot mot en maktstruktur som grundar sig på en fundamentalistisk, anti-intellektualistisk världsbild. Därför är de ett hot mot de privilegier som dessa makthavare besitter. De har under århundraden haft de muslimska ländernas befolkningar i ett intellektuellt järngrepp som i sin tur varit basen för ett politiska järngrepp.
En grundprincip för denna maktställning har just varit anti-intellektualismen, vilken inneburit att man inte fått ifrågasätta den rådande tolkningsmodellen av islam. Yttrande- och religionsfrihet har alltså inte rått. En av islamismens grundprinciper är därför begränsad yttrandefrihet.
Varför vill islamisterna att moderna europeiska muslimer skall lära sina barn att dela upp världen i ”vi och dom”? Svaret finns just i det förhållandet att deras typ av islam bara kan levas i kollektivet eftersom kollektivet är garanten för kontrollen av de enskilda individernas efterlevnad av islamismen. När man fråntar människor rätten att tänka kritiskt blir de nämligen mindre och mindre individer och absorberas mer och mer av kollektivet.
När däremot muslimska invandrare i Sverige börjar leva med människor som inte delar de åsikter som styr i det muslimska ”Umma” måste de konfronteras med föreställningar och idéer som är annorlunda än deras egna: de mänskliga fri- och rättigheterna, andra religiösa uppfattningar. Detta i sin tur kan leda till ifrågasättande av det egna kollektivets värdegrund.
Det är ingen tillfällighet att de flesta attentat som utförs av islamister världen över inte har västerländska mål utan riktas mot muslimer - de liberala modernt tänkande muslimerna är det största hotet mot islamismens världsbild. Detta har också Usama bin Ladin och hans olika allierade deklarerat vid olika tillfällen.
Trots att den modell som islamisterna vill att alla muslimer skall leva efter är en enda: samhället i Medina under profetens tid så har tolkningen av hur detta skall förverkligas varierat under olika tidsepoker av islams historia. Olika läroskolor har avlöst varandra genom blodiga kupper i kampen om makten över världens muslimer. Och ofta har den riktning som segrat utropat sig som den enda sanna. Kampen har stått mellan mera liberala eller mera fundamentalistiska tolkningsmodeller. De fundamentalistiska skolorna tycks ha dominerat under de sista 1000 åren i flertalet muslimska länder. Först under 1900-talet har mera liberala tänkare kunnat göra sig hörda.
Det islamister idag vill genomföra är en enda världsomspännande muslimsk nation ”kalifatet”. Detta är förmodligen det enda sättet att behålla en fundamentalistisk tolkning vid liv eftersom muslimerna på det viset isoleras från resten av världen med dess för islam ”farliga” idéer.
I grund och botten vill man förvandla världsreligionen islam till en anakronistisk människofientlig och livsförnekande sekt.
Subscribe to:
Posts (Atom)
